stlalnd, ILVIIKCLI VerKkIIgCU val 1106 ddUI den sväfvande obestämdheten ovilkorligen måste inverka förlamande på tolkets moraliska stämning och således minska dess styrka. Det framgår nn tydligt, att danska regeringen icke vidare vill göra några eftergifter, utan står särdig att möta fienden vid Eidergränsen. Att denna skall med kraft försvaras, synes derat, att danska regeringen nu förklarat sig ej vilja lemna Rendsborgs omtvistade kronverk, och icke heller vill uppgifva brobufvudet vid Fredriksstad, ehuru det är be läget på holsteinsk grund. Orsaken till detta beslut är dessa platsers vigt för Dannevirkeställningen, för hvars center Rendsborgs besittning är af största värde, liksom Fredriks stad för ställningens högra flygel. Emellertid kan man, om Tyskland icke i tid hejdar sig, snart ha en sammanstötning att vänta på just dessa omtvistade punkter. I Rendsborg ha danska vakterna redan med fälld bajonett hållit de sachsiska trupperna tillbaka, då dessa ville rusa fram öfver slussbron. Denna angelägenhet ligger nu hos förbundskommissarierna, som redan vändt sig till sina resp. regeringar med begäran om närmare förhållningsorder. Man kan derföre vänta, att saken snart skall bli föremål för Förbundsdagens behandling, hvilken då skall hafva det slutliga afgörandet om krig eller fred i sina händer. England, som naturligtvis vill freden framför allt, uppträder redan demonstrerande, för att hålla Förbundsdagen tillbaka från hvarje ösfveriladt steg, och den senaste underrättelsen, att en del at engelska flottan hotande kryssar mellan Helgoland och Elbemynningen tyckes angifva, att England denna gång icke vill stanna vid blotta depescherna, utan äfven står beredt att möta än allvarligare eventualiteter. Det beror nu på, om Tyskland skall taga dessa demonstrationer ad notam och afstå från sina djerfva planer på Slesvig. Besynnerligt nog, synes den tyska folkentusiasmen, som nyss var så liflig och skummande redan vara i färd med att lägga sig eller åtminstone svalna. Börjar verkligen folket inse de vådor, i hvilka det står i beredskap att kasta sig: Börja ögonen öppnas för det farliga, ruttna inombords? På dessa frågor skall den närmaste framtiden snart afgifva sitt svaromål. Som sagdt, tyska förbundsdagen skall snart ha atgörandet om krig eller fred i sina händer. Sverige har afgifvit sin förklaring, att vilja för sin del aktivt skydda Eidergränsen. Englands demonstrationer för samma mål äro sannolikt uppriktiga. De båda tyska stormakterna hafva fordrat, att den nya gemensamhetsgrundlagen för konungariket Danmark och Slesvig skulle vara upphäfd; eller suspenderad innan d. 1 Januari d. å., och föreslagit att Tyskland, i motsatt fall, skulle besätta Slesvig som pant för att 1852 års löften af danska regeringen iakttagas och Slesvig icke inkorporeras. D. 1 Januari har gått till ända, grundlagen är ej återtagen — skall tyska förbundsdagen antaga det inlemnade förslaget? Det är väl möjligt, att den skall göra det; men gör den det icke, är Slesvig, må vi hoppas det, för alltid befriadt från Tysklands inblandning. Den med goda försänkningar försedda engelska tidningen Globe yttrar om de tyska stormakternas ofvannämnda förslag bl. a.: Denna nya åtgärd af förbundet ställer frågan på en internatiorel basis. Slesvig utgör icke någon del af tyska förbundet, lika litet som Helgoland eller Holland. Tyskar bo i alla tre länderna. Tyska truppernas framryckande till Slesvig skulle vara detsamma som en landstigning på sjelfva Seland. Vare sig att förbundet vet det eller icke, är dock det hos detsamma väckta förslaget ett steg hän till kriget. Den militära occupationen af Slesvig som materiel garanti skulle vara analog med kejsar Nicolai militära occupation af Donaufurstendömena. Det är uteslutande Danmarks sak att bestämma, om motstånd skall göras mot detta steg eller icke; men hvem kan tadla Danmark, om det gör motstånd? Från Rendsborg skrifves den 31 Dec.: Omkring kl. 12 i middags inryckte de sachsiska trupperna, sedan de danska vid 10tiden marscherat af (naturligtvis från södra delen af staden). Staden hade prydt sig med flaggor och de sachiska trupperna blefvo med jubel emottagna. En afdelning utaf dem, c:a 80 man infanteri och 50 dragoner ryckte genast fram till slussbron i kronoverket (som ligger på ett omtvistadt område) och ville marschera öfver densamma, hvarifrån de dock förhindrades af de på norra sidan stående danska posterna, hvilka mötte dem med fälld bajonett. Den sachsiska afdelningen posterade sig derefter på den tyska sidan af slussbron, och nu öppnades underhandlingar mellan den sachsiske generalen v. Hake, som personligen intann sig på slussbron och den danske befälhafvaren, hvilkas resultat dock förblifvit utan gagn Prins Fredriks af Augustenborg fader, prins Christian, befinner sig, äfven han, i Kiel — och han har dock högtidligt förbundit Big, att icke sätta sin fot vidare på danska konungen tillhörig jord.