framdeles underhålla gatans halfva bredd; det andra att de enligt åtskiliga kongl. bref och resolutioner af husoch tomtegare inom staden och förstäderna hittills utgående asgifter till brandvakt, nattbevakning samt gators omläggning, underhåll och belysning må under detta qvarstå ömhraullrad. hvarigenom den af inkomst från fastighet, arbete och kapital utgående egentliga kommunaltaxeringen skulle enligt hr Blomstrands beräkning i rundt tal minskas med 40,000 rdr. Stadsfullmäktige beslutade att till en särskild vid nästa sammanträde vald beredning af fem personer, öfverlemna dessa tvenne förslag. Teater. En ny original nyårspjes, kallad Den europeiska konserten, har ett pa gånger gifvits härstädes. Vi äro egentligen inga vänner af detta slags sceniska alster. der det dramatiska i kompositionen alltid må ste bli lösligt, men då det nu en gång blifvit ett häfdvunnet bruk, att man gerna vill inom scenens ram vid årsskiftet se framtör sig ett lesvande repetitorium af hvad det tillända lupna året haft att bjuda på, vare sig i allmänt omfattande eller lokalt hänseende, får kritikern undertrycka sin egen mening. Just denna vår åsigt berättigar oss att icke egna någon närmare pröfning åt Den europeiska konserten, hvars hela genre ej kan ur vanlig dramatisk synpunkt gillas. Stycket tyckes dessutom vara skrifvet med en vid dramatiskt författarskap mindre van penna, kanske det tillochmed är ett förstlingsstycke, hvarföre äfven detta gifver skäl till ötverseende med de ej få brister och i sceniskt hänseerde stötande kantigheter, hvaraf det lider. Kompositionen är i korthet denna: Då ridåen går upp, ser man ett musiksällskap å ett schweitzeri, hvars direktör sjunger några ej synnerligt lyckade kupletter, efter hvilkas slut sufflören, hr Pousette, som här är det gamla året — i parentes sagdt en poetisk, men ej tillräckligt klar tanke —, kommer upp och drifver ut musiksällskapet, samt frammanar kaleidoskopbilder af sin egen hand. Först synes Dana, fru Pousette, klädd i djup sorgdrägt, till hvilken Svenssoa Norberg, hrr Bohman och Ahlström, komma på kondoleansbesök. Ett par exekutionsbetjenter synas, hvilka vilja utmäta hos enkan. Sedan bolaget Svensson och Norberg funnit sig icke ha tillräckligt mynt inne, för att kunna befria den vackra enkan från griphumrarne, skyndar Svensson till den rike bankiren Bull, medan Norberg för en timma expedierar exekutionsbetjenterna. En ny figur inträder, Danas unge son iKalle (Georg?), mll Yartman, som roar sig med att leka kung. Bull och Svensson komma, och en genom m:ll Hartmans litliga spel ganska behaglig scen inträffar nu mellan den gamle buttre Bull och Kalle, hvilken senare tillochmed tår Bull att dansa. Dana kommer, men Bull har ej cash och vill blott skrifva till fordringsegaren. In rusar nu konstberiderskan Polonia, m:ll Forssman, som beder de närvarande rädda henne från hennes husbonde, som misshandlar henne derföre att hon ej vill åt hans lustar sälja sin heder. Detta är den enda egentliga dramatiska figuren i stycket och de varma verser, i hvilka hon uctrycker sig, visa, att förf. här kännt hvad han skrifvit. Hon bönfaller Bull om hjelp, men ban förklarar sig intet kunna göra, dock vill han skrifea to her husband?. Knutieff, konstberidaredirektören, kommer och rycker med sig Polonia. En ruav, hr JPagner, inträder med signora Bella, m:ll Eggers, under armen, förd af Norberg, som träffat paret ute. Norberg beder bl. a. signoran, när hon skrifver hem, helsa Garibaldi, att hans gode vän Blanchen snart kommer och helsar på honom. Exekutionsbetjenterna visa sig för att göra utmätningen, zuaven blir rasande, ty han har sjelf en låda rhenskt vin att fordra hos den lagsökande; allmän villervalla, då schweitzeriegaren kommer in och, derföre att klockan snart är tolf, beder herrskapet aflägsna sig, hvilket det ock gör. Som klockan ännu fattas fem minuter, tager värden, hr Raa, sig friheten att för de närvarande sjunga några, kanske för många och de flesta ej nog uddiga, kupletter, hvarefter det nya året, m:ll Smedberg, visar sig och framtrollar sina förhoppningar i en väl arrangerad, smakfull tablå, der frihetens gudinna med en palm-gren i den höjda handen och ett svärd i den sänkta tronar öfverst. På ena sidan synes Polonia, som i den höjda handen håller knutpiskan, under det Knutiefl, rysMN od 1 LS e.