mot, när regeringen sedermera lät Postidningen officiellt förklara, att den ifrågasatta alliansens basis — innan underhandlingarna derom inställdes — var -inskränkt till då förhanden varande förhållanden, eller den då hotande eventualiteten, att Tyskland skulle angripa Danmarks icke tyska provinser, derföre att Danmark genom kungörelsen af den 30 mars tagit ett steg uill Holsteins utsöndring, då fann N. D Allehanda (den 19 och 21 dec.) denna förklaring glädjande och lugnande och yttrade att nationen utar tvifvel skulle med den största tillfredsställelse hels: denna förklaring, hvaraf synes att Sverges både äro och intressen blifvit bevarade,. För en a två månader sedan fördömdes regeringens Luppträdande i små intressens tjenst; nu åter prisas öfyerljudt hennes vård om nationens Cära och intressen; anledningen till fördömelsen var i november månad, att hor lofvade Danmark hjelp i ett krig, framkalladt af marskungörelsen; anledningen till berömmet är den 19 dec. precis den samma! Då för tio månader sedan vår utrikesminister på riksens ständers bord framlade en samling diplomatisk: handlingar i danska frågan, uttalade N. D. Allehand: ej någon enda, ens den allra ringaste, anmärkning mot den politik i danska frågan, som i nämnda handlingar så klart och bestämdt fanns uttryckt. Atskilliga omständigheter gifva tvärtom vid handen, att tidninger då gillade denna politik. Hon yitrade t. ex. den 22: upril: svenska folket har, som vi tro, med ogrumlac tillfredsställelse funnit, att vår regerings utrikes politik erkänner en viss solidaritet mellan Nordens folk ocl deras politiska intressen gentemot främmande makter. nnu då man, med anledning af Allehundas novemberfälttåg mot grefve Manderström och alliansen, förehöll tidningen att hon bort under den föregående delen at året, medan tid var, söka leda regeringen in på en annan stråt, än den i de diplomatiska handlingarna betecknade, hade hon ej ett ord till ogillande af den politik, regeringen under loppet af flera år följt. Men nu, först nu, omtalar bladet (den 16 dec.) att det år säkert, att de båda volymer af Dipl. handlingar rörande danska frågan, som icke längesedan (läs: i febr. och mars 1863) blifvit offentliggjorda, ingalunda emottagits med oblandad tillfradsställelse,. Samma dag låter bladet förstå, att det kan anses ganska tvisvelaktigt, om icke svenska kabinettet, genom sin ifver och enträgenhet i danska frågan, mer än en gång blottställt sin värdighet och komprometterat sitt eget lands intressen,. Man jemnföre dermed tidningens ofvan refererade utlåtande af den 19 dec. Den 11 dec. yttrade N. D. Allehanda att i fråga om den nya danska grundlagen Åkan Danmark icke gifva vika för de påtryckningar, som afse att få densamma upphäsd. ÅAtt för blott hot och påtryckningar låta den fallaX — tillägger bladet — vore ett politiskt sjelsmord, ett mord på Danmarks egen ära. Det olyckligaste krig kunde icke blifva olyckligare för Danmark. Men den 22 dec. utlåter sig samma tidning med en fräckhet utan like, att Danmark Ågenom grundlagens uppoffrande, om det så för godt finner, kan helt och hållet befria sig från det hotande kriget. Härunder utöser bladet mot dem, som ej hylla degs för hvarannan dag vexlande åsigter. de förhatligaste beskyllningar: att de svika Sverges fana, att de förehafva stämplingar till fäderneslandets förderf.4 Härunder söker det genom insidiösa förvrängningar af yttranden från dansk och norsk sida åter pusta upp den bitterhet och ovilja, som bladet under norska frägans behandling så framgångsrikt sträfvande att väcka Sedan vi anfört ofvanstående mandater af den upplysta medelklassens orkan, kunna vi gerna öfverläta åt våre läsare, äfven dem som Licke läst logik, att sjelfva ur dem, såsom premisser, draga konklusionen. Den konklusionen blifver ett ganska godt bidrag till Allehandas och Allebandapolitikens karakteristik.