gångna 1851 och 52. England skall derjemte hafva förklarat, att det skall nödgas aktivt bistå Danmark, i händelse Eidern öfverskrides. Vi tro oss bestämdt veta, att svenska regeringens Senaste note till makterna redan förut uttalat samma sats. Vär ställning till Frankrike angifver, att detta icke heller skall hålla sig overksamt, om en sådan kränkning begås mot Danmark som Slesvigs occupation. Det är med lättnad vi nedskrifva detta, som visar, att tolkrättens bud ännu icke för alltid trampas under fötterna i Europa. Ministerkrisen i Danmark är nu slut, dock är utrikesportföljen, den vigtigaste. ännu icke definitivt besatt. Ministeren har konstituerat sig sålunda: Monrad, konseljpresident och finansminister; öfverste Lundbye, krigsminister; örlogskapten Litken, marinminister; biskop Engelstoft ecclesiastik-; d:r jur. Casse justitie-; och statsrådet Nutzhorn inrikesminister. Monrad har tillsvidare öfvertagit utrikesportföljen och de angelägenheter, som röra Holstein, och stiftsamtmannen Simony siesvigska ministeriet. Den forne finansministern Fenger skall öfvertaga direktoratet för finansministeriet. Det har telegraferats till Berlin efter dervarande gesandten Quaade, som sannolikt erbjudits utrikesporttöljen. Feedrelandet uppmanar danska regeringen att afskeda gesandten i Stockholm, grefve Scheel-Plessen, hvilken bladet ej anser sin plats vuxen, och besätta denna med en skickligare karl, och att bygga en ny nordisk allianstraktat på grundvalen af en varaktig förbindelse mellan de nordiska rikena. Framför oss ligga in extenso ett bref från prinsen af Augustenborg till kejsar Napoleon och dennes svar. Prinsens skrifvelse är af denna lydelse: Sire! då jag, efter salig H. M:t konung Fredrik VII:s bortgång, nyligen satt mig i besittning af regeringen öfver hertigdömena Slesvig-Holstein, enligt den pligt som ålåg mig i min egenskap af legitim arstagare. vågar jag underställa E. M:ts höpa rättvisa några anmärkningar i afseende på de rättigheter, som det är min skyldighet, att i mitt huses och ännu mera i mitt lands namn reklamera. Säkerligen skola de förnämsta punkterna i denna vigtiga fråga icke kunna undslippa E. M:ts genomträngande blick, men partiandan och de af intressen. som arol för rättsfrågan frommande, upphetsade lidelserna halva sträfvat så mycket efter att förvirra denna i och för sig så enkla sak, att E. M:t skall, som jag hoppas, nog förlåta den ifver, som drifver mig att i detta bref kortligen erinra om de grunder, efter hvilka de, enligt min asigt. böra lösas. Rättvis som den är inför Gud, skulle den sak, till hvars försvar jag är kallad, icke hafva att frukta någon opartisk domstols dom. En fördomsfri pröfning är tillräcklig. Må man tillochmed abstraher från all den sympati, som mitt lands olyckliga ställning skulle kunna ingifva; vi b inför himlen ingenting annat, än en strängt opartisk pröfning af våra rättigheter och besvär. Och denna stränga, men opartiska och från hvarje fördom oberoende pröfning vågar jag isynnerhet hoppas af E. M:t, af denna enda af hög rättvisa, som ni så ofta och på ett så högsinnadt sätt gifvit tillkänna. Men, Sire, i det jag inskränker mig till att begära rättvisa för mitt land, får jag likväl icke förgäta de omständigheter, som göra denna begäran till en pligt för mig och hvilka utan tvifvel skola vara af stor vigt för. en ädelmodig billighetskänsla. I hertigdömenas sak bef nner sig den historiska och positiva rätten i ölverensstämmelse med önskningarne hos deras talrika och lojala befolkning, med deras dyraste och tillika heligaste intressen, med deras nationalitetskänsla. E. Mt. har aldrig varit likuiltig mot de undertryckta folkens röst; Europa är ett bevis derå. Sire, ni skall äfven hysa deltagande för de lidanden och den orättvisv tryckning hvaraf Slesvig-Holsteins innevånare hemsökts derföre att de vill vara sitt lands traditioner samt sinfäders språk och seder trogna. Af mig, utaf mina reklamat oners framgång vänta de slutet på sina lidanden, och jag vågar säga det, just dersöre, för dessa förhoppningars skull kan jag icke undandraga mig pligten, att göra de åt mig öfverlemnade ärftliga rättigheterna gällande. För öfrigt kan man icke underlåta att se, att den så omordade frågan om hertigdömena för närvarandhar i mera än ett hänseende en omfattning, hvilken går vida ut ölver de materiela intressen, som omedelbart stå på spel. Den uppväcker ett lifligt och lidelsefullt intresse, kortligen, ett sådant som skulle kunna medföra mycket allvarsamma följder, om man icke uppskattade verkningarn efter deras sanna värde. Hela Tyskland är i rörelse. Man behöfver blot kasta en blick på alla tyska länder från Rhen ända till Östersjön, för att vinna den öfvertygelsen, att sinnena der aldrig skola bli tillfredsställda. att den allmänna freden och det allmänna lugnet derstädes aldrig skola hvila på nagon fast grund, kortligen. att revolutionernas härd derstädes aldrig skall slockna, så länge frågan om hertigdömena icke är löst öfverensstämmelse med billighetens bud och nationalitetens intressen, så länge detta land icke lösryckts ur främmande herravälde och lemnats tillbaka åt sin rättmätige herrskare. Man kan ej misstaga sig derom, att icke hvarje i motsatt anda fattadt beslut skulle i 40 millioner tyskars ögon vara ett blott provisoriskt. Äfven om man ville försöka, att kläda ett sådant beslut i de högtidligaste former, skulle det i nationens ögon likväl aldrig vara något annat, än en kamp, som åter måste börjas. Det är utan tvifvel onödigt, att vidare yttra sig om farorna i en sådan ställning, de ligga dertill alltför klart i dagen. Och skulle det vara tillåtet för dem som i namn af en af så många skäl ärofull och helig rätt och i de vigtiga intressens namn, hvilkas bevakande ödet åt honom anförtrodt, att tro, det han handlat enligt E. M:ts afsigter och att ödet gifver honom tillfälle. att understödja de ädla sträfvanden, för hvilka Eu ropa är eder tack skyldigt? Dessa högsinnade stråfvanden, hvilka ha för ändamål, att gifva rättvisa åt nationaliteternas intressen, i det de förebygga de faror hvilka deras reklamationer innebära, jemte vältaliga ord hafva nyligen högt förkunnat detta för hela Europa. I det jag förtröstansfullt förelägger rättsfrågan VR ÄF.t unnlilveta omdäme. vågar igg. Sire hänvifva Danmark, hvilken är ett brott mot löften in— — — — An AA — — — — i 1