JC OILHCIOSA I10TRIATIIIIGECUI I ISCMMBLI194 Posttidning om Sverge Norges ställning til den dansk tyska frågan är visserligen så di plomatiskt hållen, att man deraf kan draga konklusioner såväl för som emot frågan om en allians mellan de tre skandinaviska länderna. Dock torde man kunna äfven utleta något bestämdt, om man sammanställer förklaringen med åtskilliga andra uppgifter. Först uttalas med bestämdhet att svenska regeringen på förhand kände till marskungörelsens återtagande, på hvilken den under förhandling varande alliansen först grundade sig; sedan säges det lika bestämdt att under handlingarne endast hvila, ej blitvit afbrutna. Detta vill således säga, att man vill atvakta händelser nas närmare utveckling innan man binder sig. Denna försigtighet är naturlig och måtte gillas. — Deretter säger den officiöse förl., att striden mellan Danmark och Tyskland nu icke har samma basis som före Fredrik VII:s död. Då ville Tyskland göra exekution på grund af det af Sverige törordade steg till Holsteins utsöndring, som tagits genom kungörelsen af den 30 mars. Nu angripes Danmark deremot antingen för arfssfoljdsfrågan, hvars lösning tillkommer samtliga garanterna i förening, eller för den nya grundlågen, hvilken man anser åsyfta Slesvigs intörlitvande is Danmarkx. Holsteins utsöndring förordade zvenska regeringen, det djerfva steget medl. den nya grundlagens framläggande, skulle evenska kabinettet icke hafva tillstyrkt. Betänkligheterna mot alliansen måste betydligt ökas, om Danmark genom denna nya grun lag skall få påräkna mindre bistånd af andra allierade. — Det vill härat synas som act ett mäktigt bistånd bar varit lofvadt, om Tyskland skulle för marskungöretsen angripit äsven de icke-tyska landsdelarne af Danmark. Under sådana omständigheter är det stor skada, att denna bestämda punkt undanryckts; men konseqvenserna af denna kungörelse vore ju desamma som af grundlagen. Uti orsakerna till exekutionen framhölls ju, att kunörelsen afsåge hertigdömenas asskiljande från varandra. etta askiljande innebure Sleyvigs införlitvande med Danmark och vore således ett brott mot de ingångna förpligtelserna af 1852. Hr v. Bismarck har ju låtit förstå detsamma i hänsyn till grundlagen. Denna innebär hertigdömenas åtskiljande, deta är Slesvigs införlitvande med konungariket och således ett brott mot 1852 års förpligtelser. I det hela är således Tysklands invasion densamma. Men så tyckes det ej vara med hållningen hos Danmarks allierade. SverigeNorge skulle icke tillstyrkt grundlagsförslagets sramläggande, om det blifvit omtrågadt. .. Det mera än förvånar oss, att danska regeringen derom icke gjort till vår något meddelande. Det är uuder sådana omständigheter mycket naturligt, att svenska regeringen håller sig nu tillbaka, om hon än klart ser takta och gör sig beredd att fortfarande med kraft häfda Nordens sak. Den brist på förtroende, som förhållandet med grundlagen förråder, vederlägger ganska slående danska -pagblade st pås.ående, att danska regeringen handlat fallt lojalt i förhandlingarne. Hon måste väl veta, att denna grundlag mera än något annat skulle kalla till utbrott denna exekution och detta angrepp af Tyskland, som det var alliansens afsigt, att Sverige skulle bidraga till att motverka, vore det ock med vapenmakt. Vi äro derföre fullt ense med vår regering, att hon har skäl till försigtighet, liksom vi nu kunna förstå, huru det varit möjligt att svenska regeringen icke understödt den danska i dennas vägran att, genom att gifva vika för rpregsion, taga tillbaka eller tillsvidare suspendera den nya grundlagen. Men å andra sidan kan man ej vara blind för att grundlagens återtagande skall medtöra inom Danmark toljder, hvilka ännu äro omöjliga att närmare bestämma. Man kan — det tjenar till intet att dölja det — formligen vänta sig en revo lution, å ena ri lan af danska folket mot ho nungen, emedan denne, om han tager tillbaka grundlagen, måste på samma gång afskeda gin minister Hall — och tecken finnas som antyda att man har en helstatlig minister Sponneck i saggorna; å den andra en revolution at slesvig holsteinska partiet, som skall begagna anarkien till genomförande af sina atsigter. Dessa äro oåtskiljeliga från Sydsles vigs lösryckande från Danmark för Kielerhamnens betryggande. Kiel med Sydslesvig i Tysklands ego är så sarligt sör den skandma viska Norden, att det måste på allt sätt förekommas. Det finnes derföre skäl för den svenska regeringen, att äfven fasthålla vid den nya danska grundlagen. Mycket beror nu a! Englands verksamhet. Den omständigheten att Sponneck återkallats från Athen, bådar in tet godt. För närmare bestämmande af hvac vi ha att vänta, måste således tiden afvaktaoch hvad den medför. Emellertid kan det an ses för säkert, att svenska regeringen åte. hos makterna gjort en ny framställning i ämne. och skarpt framhållit svårigheten, för att ickt säga omöjligheten för Sverige-Norge att håll: sig från aktiv inblandning i den med stor.