IV. Bland den uppsjö af litterära alster af alla slag, som nu ligger hopad framför oss, finnes åtskilligt, som väl förtjenar att närmare omnämnas, hvarföre vi ock skola dertill senare återkomma. Vi hinna nu endast flyktigt omnämna dessa noviteter: Sånger och Berättelser af Nio Signaturer är titeln på en elegant, ja, nästan praktfullt utstyrd volym med innehåll af blandad vers och prosa. De nio signaturerna tillhöra lika många nya och lofvande studenter i Upsala, hvilka slagit sig tillsammans, för att lemna något, äfven de, till julen. Sånggudinnorna voro nio, men utaf dem hade hvardera sin egen verkningskrets — våra nio signaturersjunga deremot nästan alla i en tonart, i den ömma och ljufva, den Böttigerianska lyriken, och det är endast Kuno och Sven Tröst?, som någon gång gifva sin pegas sporrarne och låta honom frusta eld, den ädle springa ren. Kuno har lemnat ett par stycken, af hvilka det ena Aningen är stort och herrligt i tanken, och det andra, Till en sångare på hans födelsedag, är fullt antikt, Horatianskt till form och innehåll. I öfrigt läsas blommor och väna mör på hvarannan sida. Men när man är ung, tager idealet så gerna an skön jungfruns skapelse och man glömmer himlen för jorden, verldsalltet för hennes famn. Våra nio signaturer äro nästan alla goda sångare, de sjunga ottast rent och med godt vokaluttryck, deras stämmor låta ibland så mjuka som flöjtens. Sven Tröst håller visserligen stundom ej rätt takten, men också är hans röst då icke blott en nätt kammarröst, utan en som vill blanda sig upp med härarnes rop, som ljuder med folkens skri af smärta — då själen är för full och hjertat slår för snabbt, är det ej godt att alltid hålla takten. Vid nämnde Kunos lilla poem Anin gen såsom varande af framstående art. Vi kunna ej neka oss nöjet att här återgifva det: Aningen. Det sköna jag älskar, dess fägring jag ser I tusen gestalter sig evigt förklara; I formernas spegel dess anlete ler, Dess makt skall som menskan evinnerlig vara; Men skönhetens skönhet, all fägrings lif Jag kan ej förstå — Men anar ändå. Det sanna jag älskar: idernas verld Oändlig och ljus för min tanke sig breder; Men tanken vill mattas på svindlande färd Och sjunka och fly till det jordiska neder; Och väsendes väsen, all sannings lif Jag kan ej förstå — Men anar ändå. Det goda jag älskar, dess strimma jag ser, När sinnet för pligten sig offrar och blöder; Men dygden på afstånd dock jemnt mot mig Jer: Långt borta den vinkar, jag längtar och glöder. All salighets källa, all godhets lif Jag kan ej förstå — Men anar ändå. Jag gläntar på porten till himmelens hus. Och hoppas att skåda dess glans till det sista; Odödliga bilder i strålande ljus Jag ser bakom slöjan, som lofvar att brista. Ja, himmelens himmel och lifvets hf Jag kan ej förstå — Men anar ändå, Kuno är onekligen redan skald. Af den bekante signaturen Daniel ha vi tvenne längre poemer Ett minne och En målning, båda lemnande nytt bevis på diktarens förmåga öfver formen, som är ovanligt mjuk. Daniel tyckes dock hafva fått för mycken smak för att dikta på bredden, som man säger. Den lyriske skaldens sång skall vara koncis, det är hufvudregeln — också tyckes vår unge diktare börja iuta åt det episka, ehuruväl hans ungdomliga känsla ännu håller honom till )ådelar qvar i lyriken. I En målning skildrar han en artist, som förälskar sig i tvenne flickor, hvilka båda hafva honom kär, men den ena för hans snilles skull, den andra för hans egen skull; den ena rik och förnäm, den andra fattig. Kärleken vinner seger öfver ärelystnaden. Målaren kastar bort palettens rykte för att bli en anspråkslös, men varmhjertad ordets förkunnare. Sign. Edvard är förut bekant. Redan julen 1860 utkom ett häfte Skaldeförsök af honom. Tyvärr, tyckes han sedan dess ej gjort några egentliga framsteg. Klostergården och Det skönaste målet äro dock läsvärda stycken. I Kransarne har han ej utan framgång anslagit balladtonen. Af Fjalar ba vi ett godt stycke Tiggaren och ett särdeles näpet poem Då! K. sjunger uteslutande om kärlek, och hans ton är derföre äfven något smäktande. Min flickas kammare är ganska nätt. -Sven Tröst har som bidrag lemnat 12