sålt lottsedlar för dragningar vid klasslotteri i Hamburg, ehuru denna försäljning ej bedrifvits i någon större skala. Hr Levien fälldes derföre jemlikt kongl. förordningen af den 21 Mars 1844 att böta 25 rdr, eller undergå 14 dagars fängelse. I händelse af missnöje borde hr Levien inom 20 dagar anmäla besvär. Detta kommer troligen äfven att ske, ty såväl hr Levien som åklagaren anmälde missnöje med utslaget. — Den 10 d:s var arbetskarlen Anders Gustaf Pehrsson inkallad till poliskammaren misstänkt för tillgrepp af en rock af hvitt engelskt skinn, hvilken genom inbrott blifvit stulen från verkgesällen L. Hansson i hr Krägers nybygge vid Södra Larmgatan. Pehrsson innehade visserligen rocken, men uppgaf att ban köpt den af artilleristen N:o 85 Eklund vid 10:de batteriet och begärde dennes hörande. Sistl. torsdag infann sig äfven Eklund på kallelse, åtföljd af sitt batteriombud och förklarade utan tvekan att Pehrsson köpt rocken af honom. Eklund sade sig åter ha köpt den af 99 Häggman, Häggman af 17 Westerlund och denne af 74 Malm, alla vid 10:de batteriet. Poliskammaren befriade naturligtvis Pehrsson från all andel i saken och beslöt Malms inkallande till d. 22 d:s för att redogöra för det långväga plagget. — Förhör hölls samma dag rörande anbudet till eldsvådan den 13 d:s i huset N:o 20 vid Kungsgatan, hvartill husets egare, hr J. E. Loren, jemte åtskilliga andra personer voro inkallade. Enligt de upplysningar som afgåfvos fanns ingen anledning att antaga det elden uppkommit genom slarf eller vårdslöshet, äfvensom det upplystes att den kakelugn, i hvars närhet elden uppstod, icke varit begagnad till kokning. På grund häraf förklarade poliskammaren undersökningen ej föranleda till någon åtgärd. Den genom elden uppkomna skadan å huset kunde ej hr Loren bestämma utan öfverlät detta åt besigtningsmännen. Till artilleristen vid 2:dra batteriet N:o 28 Hesselgren samt poliskonstapeln N:o 25 Andersson, hvilkas raskhet och rådighet man egentligen har att tacka för den lyckliga och snabba släckningen, förklarade hr Lorn sig vilja som belöning öfverlemna 30 rdr 15 rdr åt hvardera. — Sjömannen Magnus Carlsson hade den 14 d:s på aftonen i Masthugget sammanträffat med tunnbindaregesällen Anders Gustaf Winström, boende i n:o 199 i Majornas 1:ste rote. De hade besökt ett par krogar på vägen utåt, derunder Carlsson, som redan förut varit något ankommen, blifvit så förfylld, att han måste ankra på en trappa i närheten af Carl Johans kyrka. Hans belägenhet observerades dock af ett par poliskonstaplar, hvilka bogserade honom till nödhamn i polisvakten. Carlsson hade på eftermiddagen köpt sig ett par nya sjöstöflar, hvilka hittills troget följt honom, men nu, då de i mörkret ej observerades af konstaplarne, blefvo efter. Af denna ouppmärksamhet begagnade sig Winstrom, som hela vägen varit Carlsson följaktig; han tog stöflarne i förvar för vännen, men pantsatte dem ett par dagar derefter på assistansen för 6 rdr. Winström undergick i poliskammaren sistl. torsdag förhör om saken. Tunnoindaremästare Ekström, hos hvilken han arbetat, upplyste att Winström sagt stöflorna vara sina egna, älvensom att så väl Ekström sjelf som Winströms kamrater varnat denne för att pantsätta stoflorna. Denna varning hade han ej ätlydt, hvilket äfven surt kom efter, ithy att poliskammaren införpassade honom att jula på cellsangelset och hänvisade målet till rådhusrätten. Af de penningar Winström innehade öfverlemnades lånesumman jemte pantsedeln till Carlsson, som derigenom återfick sina sjöstöflar. — En trasig stackare, manspersonen Pehr Gustaf Falk, stod samma dag inför poliskammaren, angifven för stöld af en 212 famn lång jernketting från hamninspektoren J. Sandström. Falk beråttade, att han jemte en annan karl sistl. onsdag infunnit sig i Wilsons hamn vid Smala vägen för att hemta en pråm, hvilket de äfven verkställde. Sandström kommer emellert d ned och saknar kettingen, hvilken enligt hans påstående varit fastgjord vid en annan pråm. Karlarne måste alltså ha tagit den och S. afskickar en listig timmerman, Petter Johansson, för att spana ut tjufvarne och det stulna. Den listige timmermannen träffar mycket riktigt hvad han söker, och kettingen ligger helt lugnt och tryggt i pråmen. Saken anmäldes. Med sådana der fattiga satar generar man sig ej, hvarföre Falk ock häktades. Falk uppgaf att kettingen legat lös i pråmen, att Sandström visserligen tillsagt honom, och detta hade äfven den listige timmermannen hört — att kasta allt löst från den tagna pråmen in på en närliggande, men Falk hade ansett radligast att låta den ligga qvar, emedan eljest någon annan kunde tagit den och han ofelbart blifvit skyllad derför. Då hvarken hr Sandström eller hans timmerman kunde bevisa att det varit Falks afsigt att stjäla kettingen ogillades åtalet och Fulk sattes på fri fot. — Förnyadt förhör hölls igår i lpoliskammaren rörande eldsvådan natten till den 9:de d:s, hvarvid åtskilliga nya vittnen voro inkallade. Formskäraren Mally, som vid förra förhöret uppgaf sig först på den fabrik der han är anställd ha hört att eldsvåda timat under natten, sade sig nu redan innan han lemnat hemmet af personer hört detta omnämnas, äfvensom han nu sade sig vid utgåendet till fabriken, der han är anställd, ha sett eldsken på himlen, men trott eldsvädan vara längre at åt Masthugget. Formskäraren Aug. Andersson, som till medio af Nov. månad bebott det nedbrända huset och om morgonen und: rrättat Mally att hang egendom strukit med, förklarade på brandstodsambudets hr E. Dahlströms fråga hvarsöre afflyttningen skett olaga tid, att han under de 4 månader han bebott Åparadiset blifvit flerfaldiga nätter ansäktad af våldsverkare, hvilka hotat att tillställa ol Då nu aftnarne börjat bli mörka hade både han hustrun ansett för rädligast att öfvergifva en bostad, som så illa svarade mot sitt namn. Han hade 14 dagar före eldens utbrott lemnat husets nycklar till Mally, dock nämde han att under den tid han bebott stället 2:ne nycklar till detsamma förkommit. Han hade på Mallys hvar elden utbrutit om morgonen då de sammanträffat på fabriken, upplyst denne om, att det varit hans hus som brunnit. Anna Helena Rönnqvist, som bor straxt bredvid det nedbrända huset, hade på eftermiddagen, i skumrasket, från sitt fönster sett en person bärande en korg på armen gå ifrån dansbanan och in i boningshuset, men Mally, som ungelär vid samma tid borde ha varit i lokalen, förklarade att det ej varit han och att han vid besöket på stället ej burit någon korg. Det hade varit så skumt att Anna Helena ej kunnat tydligt skönja korgbäraren. De öfriga vittnena hade intet af vigt att upplysa mer än att vid deras ankomst till brandstället både fönster och dörrar i det brinnande huset befunnits hela. Endast ynglingen Josef Österberg hade märkt att hakarne på det åt öfre sidan liggande köksfönstret varit aftagna. Poliskammaren hänsköt den vidare ransakningen i målet till Safvedahls häradsrätt. Rådhusrätten. resan stöld straffade manspersonen I För andr