— ua aaag, —— ———— per rundt omkring. Under senaste veckan ha vi haft ostlig vind med lågt vattenstånd och kulen luft; så sydlig vind med en himmel så klar och en vårluft så blid, att man gått och Svettats i vinterplaggen, hvilka man naturligtvis tör ordningens skull måste vara iklädd; derpå följde vestlig vind, storm och regn, med ett ord sagdt, riktigt höstväder och så högt vatten att en det allraminsta ötverlastad pråm ej kunde komma under våra ståtliga nya broar; och nu slutligen i går en bister nordanvind, hvilken utan tvifvel kommit våra damer att fästa sina blickar på hrr D. Forsell C:is annons om muffar! muffar! muffar! hvarpå eljest förträffligt rimmar sig: pulfar! putfar! puflar!) och andra påpelsningsvaror passande till hedoerspresenter, såsom det i annonsen heter. Nå, nu artar det sig åtminstone att komma in i de gamla spåren sedan Bore lyckligt och väl kommit till styret; kan lian nu lyckas locka snögubben deruppe ut med sig på färd, så kunna vi väl hoppas att få våra gator hvitmenade, ty slädföre måste vi ha till julen, det kan icke hjelpas, hvar det sen skall komma ifrån. En gammal sägen går här i Göteborg, att så snart Frivilliga Brandkåren annonserar ett sammanträde blir elden lös, och i de flesta fall brukar detta, märkvärdigt nog, att slå in, ehuru, gubevars, elden nog kan bli lös dessförutan också, det bevisas bäst derat att vi i veckan hugnats med en eldsvåda, utan att densamma varit bebådad af något dylikt förberedande sammanträde åtminstone från frivilliga brandkårens sida. Men förebud har dock ej saknats, ty frivilliga bergningskåren hade sitt årssammanträde i Måndags, och på stadsfullmäktiges föredragningslista i thorsdags stod beredningens betänkande rörande förslag till ändring i brandordningen. Det var alltför mycket frestande, det var ju riktigt att råka mellan tvenne eldar, och mycket riktigt: i Onsdags på morgonen dånade och smattrade också de vanliga brandsignalerna, denna gång väckta till lif genom en liten illumination i Masthuggsbergen. Det var paradiset som hotades med förstörelse: Men huru hade elden kommit lös? hvar finna svaret på den frågan? Åtminstone stod det ej att vinna vid det i går om saken hållna polisförhöret. Alltsedan det sorgligt bekanta syndasallet ha menniskorna varit förjagade ur paradiset och det här i fråga varande var äfvenledes obebodt. Kanske har elden kommit från det brinnande svärdet som den paradisets port bevakande engeln påstås skola bära. Emellertid blef denna gång ingen förjagad ur paradiset ehuru ett syndafall tillätventyrs kan ha skett en och annan gång i den bredvid liggande danspaviljongen. Denna eldsvåda torde i så hänseende kunna blifva märklig, som den kanske var den sista i och för hvilken det gamla signaleringssystemet användts. Stadsfullmäktige ha nemligen nu tagit i tu med eldsläckningsväsendet, och det ser ut som om alla de reformer som nyare tiders åskådningssätt kräfver skulle komma att genomföras. Så har beslutats att den s. k. glädjemnsiken skall upphöra, säkerligen ej till minsta glädjen för musiken som numera slipper att för äfven den obetydligaste eldsvåda stå redo att — såsom i de flesta fall plär inträffa — midt i natten vandra genom staden och medelst någon frisk marsch eller munter polketta annonsera, att nu är all fara förbi. Vår stad har härigenom betydligt vidgat svalget mellan sig och Abdera; och skulle vi dertill slippa ifrån de nervskakande kanonskotten, hvilken förmån ! Men hvad som i den saken skall beslutas bör ske snart, ännu i år, ty i nästa år ha vi ju skottår, och hvem vet hur det då han gå? Men hvarföre bråka så mycket med eldäckningsväsendet. Tyskland, all bildnings vaggar, Tyskland, som vi ha så mycket, mycket att tacka för, som så ifrar lör den europeiska civilisationen, att det gerna vill gå i elden för densamma, Tyskland har åter räckt oss en hjelpens hand och gjort att vi för framtiden kunna sitta lugna ätven om elden bryter ut i närmaste husknut. Det är en hr Bucher som genom uppfinnandet af ett slags eldsläcknings-dosor gjort sig förtjent at hela menniskoslägtets tacksamhet. Vi behöfva icke säga att hans uppfinning på öfligt sätt utpufus i tidningarne. I en annons om dosorna heter det bland annat: -Trots de jättelika framsteg som industrien i vårt århundrade gjort i alla riktningar i och för underlättandet af samfärdseln mellan menniskorna, hade hon littills ej lyckats att segerrikt begå kampen mot det mäktigaste bland elementerna: elden. (atskilliga utropstecken). In tysk tillkommer åter förtjensten att undtligen ha uppfunnit det medel, hvars verkningar ro egnade att för alltid förjaga den pinsamma rädsa, som vid hvarje eldsvåda bemäktigar sig sinnena. Inga hittills kända eldsläckningsmedel, sprutor med och utan anga, vattenledningar och hvad namn deän ega må, ha varit i stånd till att lösa detta problem. Farhågan att genom den allt förtärande härjaren elden förlora dyra anhöriga, dyrbara tillh heter, kära — — a