rågan. Denna åtgärd kännes djupt af poackarne och karakteriserar mera än något mnat wienerkabinettets fientliga hållning mot olackarne alltsedan storfurst Konstantins besök i Wien. Enligt hvad de ofsiciela och osiciösa österrikiska tidningarne antyda, hvilar i0ppet om upprorets snara undertryckande å trenne saker: förskräckelse i det inre och lerföre fortfarande häktningar, deporteringar, ifrätmingar och konfiskeringar; derefter lanlets hermetiska tillslutande, för hvilket ändamål truppsammandragningar ega rum i vestra ch södra Polen samt skärpta åtgärder vidtagas i Galizien; till slut underblåsandet af tvedrägt mellan polackarne. Detta är skälet, hvarföre vissa tyska organer ständigt tala om söndringar mellan polackarne. Schismen mellan Englands och Frankrikes regeringar sträcker sig nu till folken, och är det synnerhet fransmännen, som blossa af harn: öfver Englands återhållsamhet. Regeringsorganerna börja nu visserligen åter hälla igen, men anklagelserna mot England ha berört lätt antändliga passioner hos fransmännen, som aldrig rätt kunnat med grannen på andra sidan Kanalen. Det är ett sorgligt faktum, som vi härmed nödgas inregistrera i dagens sortlöpande politiska krönika, men ingen sär blunda derför. vestmakternas allians har af andra rangens makter på senare åren betraktats som en borgen för nationernas oafhängighet samt frihet och civilisation inom Europa. Ett afbrott i denna allians är af natur att kunna ingifva farhågor, och det blir derföre så mycket nödvändigare för makterna af andra rangen, att sluta sig nära tillsammans och genom en fast allians söka bevara hvarandras rätt under dessa stormdigra dagar, då våld och väld åter synas hota att komma till spiran. Den, hvars fel det är, att alliansen mellan vestmakterna afbrutits, skall en gång drabbas af historiens aldrig slumrande Nemesis. För menskligt öga ställer det sig så, att England här har mycket syndat, då det kallt kunnat åse en hel nation förblödas och utödas af råa barbarer, utan att vilja sätta till motvärn mera än några depescher, och då det vägrat att med kejsar Napoleon taga det sista möjliga steget till rättvisans skipande utan förutgånget krig. Det kan ej gerna betviflas, att en kongress skulle kommit till stånd, om icke England, tryggt för anfall i sin ö-ställning, vägrat emottaga inbjudningen. Man kan derföre ej undra öfver franska folkets vrede mot England — den är både giltig och naturlig. Först började i Paris den bekante Emile de Girardin, redaktör af Åla Pesse, angreppet emot England i en häftig och bitter ton. Nu innehåller äfven den liberala parisertidningen Sitcle en längre artikel, hvari med en skärpa, som ej saknar sannfärdighet, bladet sysselsätter sig med England. Artikelns innehåll är hufvudsakligen detta: Den engelska regeringen tyckes finna behag i att motarbeta hvarje reform, hvarje ädel impuls, hvarje hög tanke. Det är synbarligen förslafvadt af denna onda ande, som är förelöparen till ohjelpliga olyckor. Detta framgår isynnerhet af de senare årens händelser. Dess retrograda gång karakteriseras nu genom taskspelerier, som ingen logik, ej ens sjelfviskhetens, kan förklara. Englands statsmän frambragte genom sina predikningar den italienska nationalitetens korståg, men de vägrade att törena sig med Frankrike i kriget emot Österrike. Anmera; det var genom dess intriger med kabinetterna å kontinenten, som franska armåen hejdades i sitt segerlopp. just då det var nära att taga fästningsfyrkanten, bakom hvilken Venedig darrade af glädtigt hopp och sträckte ut emot oss bedjande sina händer. Frankrike önskade att genom sina kapitaler och en af dess ädlaste söners skapande snille genombryta Sueznäset och öppna en ny väg för handeln; men England, som drefs at afundsjuka och missbrukade sitt inflytande i Konstantinopel, reste tusende hinder mot hr Lesseps fredsverk. Då Polen, bragdt till fortviflan, reste sig mot sina förtryckare, hänrycktes hela verlden af att se några illa beväpnade bataljoner hålla hela Rysslands makt i schack. Ett enda ord af England skulle försäkrat polackarne om seger; men, tyvärr, detta enda ord vägrar England att uttala. Det skyndade sig att underrätta Ryssland om, att hvad som än måtte inträffa, hvilka grymheter dess generaler är eErnno Enfövaga sknllos d2 FA A sola hjalnas