sjelf säkerligen tacksammare uppfattning af den, än fru Pousettes, som dock ingalunda saknade beundrare och bifall. Ett ytterligare skäl för vår uppfattning tro vi oss ha uti den alltför bjerta och tragokomiska kontrast, som Katarina företer vid de olika tiderna före och efter omvändelsen. Ett naturligt och naivt behag hos argbiggan skall hos den omvända framträda i en lycklig glans och breda skimmer örver hela karakteren, figuren. För mycken grofhet hos argbiggan gifver den omvända något oskönt — dresseradt. — Både hr och fru Pousette skördade lifligt beröm al åskådarne. Afven öfriga medspelande löste på ett lyckligt sätt sina uppgifter, ingen nämnd och ingen glömd. Det är oss dock en sann glädje, att kunna gifva rättvisa åt:de bemödanden, tvenne af sällskapets yngre medlemmar synas göra, för att komma fram på konstens törniga stig. N:ll Smedberg, som Bianca, utförde sin roll med älsklighet och återfoll blott ett par gånger i dels en lust att vara högtidligt tragisk, dels ett manår att göra mindre vackra böjningar och lutningar med kroppen. I den grekiska staden Sicyon bodde en gång en skicklig målare. Denne möttes en dag al en ung bildhuggare Lysippes, som sökte en mästare, under hvars ledning han skulle kunna utbilda sig vidare i sin konst. Målaren sade till honom: Betrakta denna hop, som rör sig dernere under våra fötter — se der din mästare: din mästare är naturen. Vi lägga dessa ord på m:ll Smedbergs minne. — Hr Basin. Lucentio, utförde sin roll ganska jemnt och, hvilket gör honom särskilt förtjent af omnämnande, bemödade sig synbarligen att öfvervinna de svårigheter i deklamationen, som en al naturen svårhandterlig organ reser emot honom.