Frisk luft på verldens tunga, Törniga, salska brant! Räds ej om blixtar ljunga; Kämpa för rätt och sannt! Skumögd veckling fritt må öda Blod och merg i lustans rus. Kraftens son, gå du att blöda Skönt för frihet och för ljus! Frisk luft, när vinterns drifva Famnar ditt tysta tjäll, Skönt är att ung förblifva Än uti aldrens qväll. Molnfri aftonhimmel bådar Herrlig morgon; stjernprydd står Qvällen och ditt verk beskådar, Fäller på din graf en tår. Denna andra del af hr Sätherbergs Dikter börjar med ett större poem i nio sånger kalladt Ashilda. Skalden är för mycket lyri ker, att gifva den nödiga episka sammanlödningen åt de skiftande händelser och karaktersdrag han besjunger. Älven i denna dikt är dertöre skalden lyckligast, då han för ett ögonblick glömmer den episka tråden och hängifver sig åt skildringen af naturens scenerier. Förutom en del tillfällighetsdikter — af hvilka den till Jenny Lind är ett verkligt uttryck för skaldens skaplynne och således lycklig, samt försöket att i ord gifva uttryck åt en af Beethovens kompositioner hvilket är sannt poetiskt tänkt och till formen förträffligt utfördt, — upptages denna 2:dra del af en dramatisk komposition, kallad Bellman, lustspel med sång och ballet i 4 akter, tillegnad sällskapet Par Bricol. Vi återfinna i detta stycke de flesta af den bellmanska diktens hjeltar och hjeltinnor, åt hvilka fört. lyckats gifva till någon del en ganska god relief. Dock vidlåda flera brister i ren mis-en-scene stycket, hvilka göra det mindre lämpligt till uppförande å teaterns tiljor. Men at intresse att läsa är deremot denna dramatiska teckning i många afseenden. Vi rekommendera varmt hos våra läsare hr Sätherbergs diktsamling, uttryckande den förhoppning, att den enkle och älsklige skal den snart skall ytterligare öka densamma.