— — 5, en konvalescent på Gläcksburg, med hans majestät kung Christians nådiga tillstånd. Hon kommer väl att trösta sig öfver sin förlust, genom den vinst hon skördat af sitt äktenkap — en vinst af den reella natur, att den måste högt skattas af en dame med grefvinnan Danners praktiska förstånd. Kung Fredrik har försett sin gemål med guld och gröna skogar i stor skala, och danska folket hade sin kung så kär, att det ej misstyckt detta, ehuru det länge vetat det. Ryktet påstår att Fredrik VII dessutom testamenterat sin vän och granne Carl XV fyra millioner riksdaler. Jag vet ej om ryktet denna gång, som ofta eljest, lupit med limstången, men jag tror mig kunna tryggt antaga att om vår konung hugnats med detta lilla vackra legat, han skall finna tillfälle att använda de under så ovaniga förhållanden erbållna penningarne. Napoleon III är vid mycket dåligt humör, och det kan man icke undra så särdeles på. Pro primo måste han uppgifva denna kongressplan, at hvars realiserande Europa skulle skörda så omätliga fördelar och han sjelf odödlig ära. Han har visserligen nio suveräners samycke, men hvad betyder detta på det stora hela taget, när sjelfva högdjuren inom den europeiska statsgruppen hålla sig på törnämt afstånd och ej vilja ha med saken att skaffa. De äro väl ståtliga herrar nog, denne Victor Emanuel af Italien, denne Carl XV af Sverige, denne Leopold af Belgien, denne Ludvig af Portugal, denne Christian af Danmark och äfven Georg af Grekland, fast han ännu ej fått skägg; och de skulle taga sig mycket bra ut kring ett kongressbord, särdeles som samlingen erhölle en pikant tillsats och blefve verkligen pittoresk genom den helige fadrens, sultanens, och Isabellas af Spanien höga närvaro. Men hur förnäm en dylik societ än vore kunde den ej besluta öfver de europeiska ländernas och folkens öde, då fyra stormakter ej deltogo i rådsluten. Detta inser Napoleon mycket väl och harmas af själ och hjerta på sina allierade i London och Wien, som väl trakterat honom med fagra ord men ej velat antaga hans bjudning. Napoleon är minsann ej att leka med, då han blir ond, om han än döljer förbittringen under ett sken at moderation och eftergifvenhet. Det är derför ganska sannolikt att Frans Josef och drottning Victoria få plikta för det de lagt hinder i vägen för de kejserliga planerna att ombilda Europas karta och gifva 1815 års förhatliga traktater nådestöten. Kejsaren har korsikanskt blod och är ej främmande för hämndbegäret, hur högsinnadt ban än bemöter gamla fiender, när politiken och hans dynastiska intressen göra en liten komedi nödig eller nyttig. Napoleon har emellertid, såsom ock redan antydts, andra skäl än kongressprojektets strandande att vara vid dåligt lynne. Finanserna äro i ett skick, som skulle göra en svagare själ förtviflad, ifall en sådan fått till uppgift att leda Frankrikes öden. För tvenne år sedan erkände kejsaren att det hittills följda systemet törde genaste vägen till ruinens afgrund, lofvade bot och bättring samt ställde sig under hr Foulds förmynderskap. Denne skulle nu laga att en önsklig jemvigt mellan debet och kredit återställdes, men trots alla sina vackra löften har han sett för mycket genom fingret med sin kejserlige myndlings kostsamma tantasier, ty endast i år har mexikanska kriget kostat 280 millioner francs, och mycket återstår ännu att göra, innan Montezumas gamla rike blir ett kejsardöme med förtroendeväckande ordning och stabilitet. Andra spekulationer ha ej lyckats mycket bättre; de industrigrenar och merkantila entrepriser hvaraf staten väntade sig stora revenyer, ha ej atkastat mycket, och br Fould är i stor förlä