kältegangsoch Polissaker. M Poliskammaren. Ännu en liten historia om äktenskaplig missämja för att ej säga värre, förekom sistl. Thorsdag. Muraregesällen Anders Jansson var till dennn dag uppkallad i polisen, anklagad för ett supigt och oordentligt lefverne samt för det barbariska sätt hvarpå han behandlat sin hustru. Jansson, som varit gift i 2:ne års tid, uppförde sig, enligt hustruns utsago, som en äkta man anstär, väl och ordentligt,junder första halfåret af deras äktenskap, men har sedermera börjat supa och misshandla henne, synnerligast under de 3:ne sista veckorna. För att anskaffa medel att underhålla sitt oordentliga lefnadssätt har han förskingrat makarnes gemensamma tillhörigheter, hvilka vandrat till krogen. De eense makarne ha sin bostad i huset N:o 4 af Majornas 5:te rote och fem till förhör i saken inkallade vittnen, de flesta boende i samma hus, intygade att Jansson vid flerfaldigade tillfällen under senare tiden misshandlat sin hustru. Ett af vittnena hade visserligen ej sett någon förgripelse å Janssons sida mot hustrun, utan blott hört en mängd Lynkeligheter, men så hade de öfriga både sett och hört för Jansson ganska graverande saker. För att ej tala om alla andra gånger då grannarne blifvit midt i natten störda af hustruns jämmerrop, var särskilt tal om sistl. Måndag, då ny klagan från makarne Janssons rum nedkallat värden i huset, åkaren Olof Eriksson, samt en hos denne boende sjöman. Dessa hade, då dörren var tillstängd, tagit sig väg genom köksfönstret in i köket, derifrån de, osedda af Jansson, voro vittnen till dennes våldsamma beteende mot sin hustru, som blef slagen och skuffad för bröstet. Under misshandlingen yttrade Jansson Åhuru kommer det sig att du ej skriker nu som förr då jag brukade slå dig? Ett par af vittnena hade äfven sett Jansson sistl. onsdag bära våldsam hand på sin hustru, då han stötte henne ned för en utanför förstugan belägen stenmur, hvarigenom hon tillfogades åtskilliga skrubbsår. Jansson nekade naturligtvis till hela historien och påstod sig ha blifvit illa behandlad af hustrun. Som exempel derpå anförde han att han nu egde blott en halmmadrass att ligga på, emedan hustrun, som de sista dagarne ej vågat bebo makarnes gemensamma rum, undanskaffat allt husgerådet. Undflykter tjenade dock till ingenting. Jansson måste taga logis på cellfängelset och den vidare ransakningen i målet öflemnades till Säfvedals häradsrätt. Vid dylika mål synas madammer med förkärlek uppträda som vittnen och ett par af de i denna sak inkallade yttrade sin åstundan att få se Jansson då han nedfördes till cellfängelset. Hans hustru såg deremot äfven hjertans belåten ut att ha blifvit sin man qvitt. Makarne Jansson äro för öfrigt unga och till utseendet rätt hyggliga menniskor. — Till samma dag hade poliskammaren låtit inkalla f. d. handlanden J. J. Levien att stå till svars för det han under en längre tid härstädes försålt lotterisedlar för så väl danska som tyska lotterier. Hr Levien förklarade sig hvarken ha annonserat om försäljning af lotter, eller sålt sådana sedan denna affär här i Sverige blef förbjuden. Dock ville han ej förneka att åtskilliga vänner, för undvikande af de bedrägerier, för hvilka enskilda reqvirenter af lotterisedlar är utsatta, vändt sig till honom som har relationer i Hamburg etc. Han hade blott handlat som kommissionär och för sina vänners räkning reqvirerat lottsedlar, hvilka sedan hos honom afhemtats och betalts. De öfverblifna, ifall några dylika funnes, hade returnerats. För hörande af vittnen i saken uppsköts målet till d. 8 d:s. — Målarege sällen H. P. Dreyer, som den 11 sistl. Nov, öfverfallit och slagit poliskonstapeln n:o 46 Tengberg, erböll i går utslag af poliskammaren. Med öfvervägande af hvad mot honom i målet förekommit fälldes han för det emot Tengberg på allmän gata föröfvade våldet att böta 30 rdr samt för oqvädningsord 1 rdr 50 öre. Dermed var denna sak uppgjord, men Dreyer stod dessutom i poliskammaren tillgodo för diverse bötesposter ända ifrån 1850, uppgående till 20 rdr, hvadan han nu fälldes att utbetala hela det innestående beloppet med 54 rdr 50 öre eller undergå 17 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 6 dagars enkelt fängelse. Dreyer uppgaf sig vilja anföra besvär emot utslaget. — Manspersonen Johan Magnusson från Wädtle i Hålanda socken, som den 17 sistl. Oktober utan föregående ordvexling utanför kolerakyrkogården öfverfallit och slagit månadskarlen Berndt Mattsson på Stora Malmgården, fälldes samma dag af poliskammaren att försona detta utbrott af vildsinthet med 2 månaders fängelse. Genom det mot Mattsson föröfvade våld hade han under 14 dagars tid varit urståndsatt till arbete, hvadan poliskammaren tilldömde honom ett skadestånd af 25 rdr. Dessutom skullc Magnusson ersätta vittnena för deras inställelse. — Ej mindre än 15 torgmadammer voro till igå uppkallade för det de under nätterna bruka lemni sina försäljningsbord under bar himmel och måst derföre erlägga 1 rdr 50 öre hvardera i böter. — Forhör hölls äfven angående matrosen Olo Röjterbergs död. R. tillhörde skonertskeppet Dide från Wenersborg, hvars kapten och styrman samt der arunknades syster vid förhöret voro närvaranne. Styr mannen uppgaf att han jemte den drunknade på ons dagsaftonen skulle från Dido gå ombord på ett an nat, blott ett par alnar derifrån liggande fartyg. Styr mannen hoppade först ombord på detta och varnad R, som skulle följa efter. Oaktadt varningen, hop pade R. miste och föll i vattnet, derur han först son lik upptogs. Den aflidne, som just i dagarne ämnad sig till hemorten Oroust för att öfvervintra, hade än nu ej hunnit besöka sin syster. som för tillfället up pehöll sig härstädes. Med stöd af den afgifna för