LIII. Mycket ensam. Det var ganska svårt för Eleanor att besvara mrs Lennards frågor om huru hon blifvit bekant med Gilbert Mouckton och hans myndling, och hon nödgades tillsta at hon varit Lauras musiklärarinna på Hazlewood. — Men jag får bedja er att icke låta mr Moncktor veta att jag är hos er, ifall ni händelsevis skrifver till honom. Jag har ett särskildt skäl att önska att han icke får någon aning om hvar jag nn bor. — Det kan ni vara lugn för, svarade mrs Lennard jag skall visst icke säga honom det, om ni inte vill det Hvad mitt skrifvande till honom angår, så skulle jag lik: snart komma på den tanken att flyga i luften som at skrifva till honom något annat än en artig bi jett för at tacka honom för de underrättelser han gifvit mig on Laura. Han skrifver till mig blott hvar sjette månad föl att säga mig hur min förlorade älskling mår, och fast jar har enträget bedt honom den ena gangen efter den andr: om att få råka henne, vill han ej tillata detta. llon ä ännu nästan ett barn, skref han i sitt sista bref, ocl jag fruktar att ert inflytande på henne skulle skada henne När hennes karakter är utbildad och hennes grund satser stadgade, skall ni få lära känna henne. Likson om jag vore så usel, slutade mrs Lennard att jag skull besmitta min egen dotter! Eleanor log och skakade på hufvudet.