stadsfullmäktig tillförsäkrade rätt att väcka örslag rörande stadens gemensamma angelägenheter, äfvensom det måste stå enhvar samhå ällsmedlem fritt att till magistraten ingå med begäran om dylikt förslags framläggande för stadsfullmäktige. Denna rättighet till förslags väckande är, hvad skattejemkningar angår, så ull vida inskränkt, att stadsfullmäktiges pluralitet kunna förvägra dess upptagande till pröfning. Med afseende på beslutet, har anstalt togats mot möjligt lättsinne och förhastande, genom kommunalstadgans föreskrift, att dylikt ärende alltid skall genom magistraten utredas, innan detsamma till slutligt afgörande företages. Deremot finnes intet ord, som antyder, att icke äfven den obetydligaste slutliga pluralitet är i sådana frågor lika bindande, som i hvarje annat fall, så att det endast kan genom besvär hos konungens befallningshafvande eller Kongl. Maj:t upphäfvas, för så vidt det enskildt rörer den eller de klagande. På de ställen i kommunalförsattningen, der fråga är om sådana mål, hvilka icke genom stadsfullmäktiges blotta beslut erhålla bindande kraft, söker man förgäfves något, som rörer beslut om skattelindringar i ena eller andra hänseendet. Hvilka äro då de samhällsklasser, som kunna ega billiga anspråk på nedsättning i den samfälda komunalskatten? Hit höra i första rummet de fattigas klass i motsats mot de rikas. Den som, med samma bevillning, i sjelfva verket har mindre behållna inkomster, bör på grund häraf vinna nedsättning i sin kommunalskatt, eller i vissa fall måhända trån all skatt befrias. Löntagare bilda en annan klass, som, då den får betala bevillning för hvarenda rdr af sin löneinkomst, rättvisligen bör få nedsättning, för så vidt bevillningsberedningarna skulle, efter hvad man har skäl att förmoda, i allmänhet förfara något lindrigare med icke-löntagare. Fastighetsegare åter bilda i motsats till icke-fastighetsegare, en tredje klass, som, ifall den icke fortfarande betalar sina till sammanskottskassan förut utgående afgifter till brandvakter, gatuläggning m. m., skulle komma i en, i jemförelse med ickefastighetsägare, särdeles gynnad ställning, ehuru fördelen deraf egentligen skulle vara inskränkt till sådana, som nu betala en temligen dryg skatt sör obebyggda eller vanskötta lägenheter, och genom betrielse från densamma egentligen skulle få till skänks ett kapital, hvars ränta motsvarar summan af alla de borttagna grundskatterna. Alla svårigheter ur dessa och andra synpunkter kunna dock med ringa besvär lösas, så att alla grundade klagomål kunde från början förekommas, om fastigheternas afgifter till sammanskottskassan bibehållas, och det årligen uppdrages åt lämpliga personer att för en hvar samhällsmedlem bestämma, huruvida och till hvad belopp hans med bevillning belagda inkomstsumma skall vid kommunalskattens uttaxerande nedsättas, på samma sätt som hemman på landet i fordna tider blifvit, med afseende på sin mindre godhet i jemförelse med andra, i visst hänseende formedlade.