den allmänna rätten, att stormakterna måste taga saken om hand och bestämdt placera sig. Att den svåärfvande arfstvistefrågan skall fordra tid för sin beredning inom förbundsdagen, är äfvenledes klart. Först och främst måste denna afgöra hvilkendera, Oldenburg eller Augustenburg, som har, enligt dess uppfattning, rätt till hertigdömena. För det andra hafva 2 å 3 pretendenter, förutom Augustenburgaren, framställt anspråk på Lauenburg. Tvitvelaktigt är om dessa skola dödas till förmån för Augustenburgaren. Saken är åtminstone äfven för tysk uppfattning tvistig; så att Åugustenburgarens rättsanspråk kunna kräfva en på tiden utdragande behandling. Härunder är det möjligt, att situationen kan få en redigare karakter och litet besinning följa på det yrande anlopp som nu göres. Men en annan fråga står fortfarande på dagordningen: den om förbundsexekutionen. Skola de tyska makterna vilja påskynda dennas afgörande, för att kunna få besätta Holstein och sedan efter genomförandet af denna fait accompli möjligen med sin härmassa bispringa ett uppror till förmån för Åugustenburgaren eller någon annan pretendent? Denna fråga är den vigtigaste Danska regeringen inser alltför tydligt, att eventualiteten af en förbundsexekution isynnerhet under närvarande förhållanden skulle sätta Danmarks integritet i den största fara, alldenstund den är betingad af Slesvigs bibehållande. Det är derföre högst sannolikt, att Danmark skall motsätta sig redan i Holstein hvarje försök från Tyskland, att med våld tränga in på det. Men denna omständighet innebär förvecklingar, som skulle högeligen störa Europas lugn, och de europeiska makterna måste derföre äfven egna åt denna sak sin uppmärksamhet och, i händelse af behof, sin aktivitet. Frankrike skall sträfva för att få saken dragen inför kongressen, Sverige-Norge likaledes. Måtte de lyckas! Dock ser det mörkt ut dermed, ty detta skulle förutsätta kongressens kommande till stånd — och den saken är väl ännu icke på långt när på det klara. Vi få derföre vara beredda, äfven vi, på mötandet af ganska brydsamma eventualiteter, och det kan under sågana omständigheter ej gerna finnas någon svensk man, som ej vill lemna sitt ja-ord på vår regerings moderata anslagsfordringar för försvarsverket, öfvertygad att hon skall göra allt, för att undvika åsamkandet af bördor, som kunna trycka landet för hårdt.