rast möjligt skall i spetsen för edra trogna landsmän draga in i Slesvigholstein och som skyddsherre för vära heligaste rättigheter ärorikt bannlysa de mörka minnena från den senaste tiden i vårt ssädernesland. Dessutom beslöts, avt man skulle stifta en slesvig-holsteinsk förening, på det polisen ej skulle kunna förbjuda sammankomsterna. I nationalföreningen i Hamburg har äfven hållits ett af c:a 400 personer besökt sammanträde, dervid åtskilliga upphetsande tal hållits, i hvilka de oblygaste upprorsnppmaningar gjorts. on d:r May sade bl. a: Det är nu ej längre tid till långa tal, handlingens stund är kommen. Sjelfva historien gifver SlesvigHolstein rätt, att icke längre förblifva i bindelse med Danmark; pacifikationen år 1850 hade varit en lycka, ty den hade grundligt visat dem, som då menade, att Slesvig-Holstein kunde vara lyckligt tillsammans med Danmark under en spira, huru mycket de misstagit sig. Den danska regeringens årslånga bedrägerier hafva tillochmed öppnat ögonen på det tyska förbundet. På grund af kungörelsen af den 30 mars, som var Lett knytnäfsslag i ansigtet på Tyskland, beslöt det ändtligen exekutionen; tvenne partier bildade sig i afscende på denna; men inser man i nu, att förbundsexeckutionen i Holstein skulle den största I ? Prinsen af Augustenborg skulle nu icke dröja med att rycka in i Altona om der funnes tyska trupper. Oassedt slesvigholsteinarnes Önskningar, ville talaren nu göra nationalföreningens ställning till saken klar. Om slesvig än icke tillhör t a förbundet, hörer det likväl till Tyskland, liksom de ryska Östersjöprovinserna. Ett stort folk måste ordna sina gränser och, om så nödigt skulle vara, taga dem med våld. Frågan om landets inre frihet ville tal. ej heller yttra sig öfver; den, som ser sin fiende i Danmark, unnar det icke en sotsbredd land, äfven om det skulle deri införas en bättre författning, än om landet tillhörde Tyskland. För Tyskland är Slesvig-Holstein en nödvändighet; Tyskland måste hafva hamnar till sin flotta och det skall sedan vara en oöfvervinnerlig makt. Man kan, fastän många säga så, icke påstå, att det i Slesvig ej längre finnes några sympatier för Holstein; men äfven mot slesvigholsteinarnes vilja måste vi bemäktiga oss Slesvig-Holstein. Tal. föreslog följande beslut: Tysklands ära och intresse fordra, att hertigdömena Slesvig-Holsteins rätt att fullständigt skilja sig från Danmark kommer till giltighet; det är derföre hvarje tysk mans och isynnerhet nationalföreningens pligt, att efter förmåga medverka till att denna rätt blir drifven igenom. — Derpå väcktes af Martens och andra ett nytt förslag, som gick derpå ut, att den hamburgska nationalförsamlingen skulle göra sina penningar disponibla till utrustande af frivilliga, och att äfvenledes den i Leipzig nyligen stiftade köpstadsföreningen, nationalföreningens gemensamma utskott och det preussiska Fortschrittspartiet skulle uppmanas att göra penningar disponibla till bildandet af en folkhär för Slesvig-Holstein. — Detta senare förslag antogs af de närvarande, jemte det att Hamburgs senat skulle uppmanas, att med det snaraste erkänna prinsen af Augustenborg som hertig uf Slesvig-Holstein.