Eleanors Seger. Af förs. till Lady Audleys Hemlighet.) Natten efter Maarice de Crespignys död, bröt stormen ut. Du mötte Launcelot Harrell i Woodlands trädgård — kanske händelsevis också enligt öfverenskommelse. Du försökte afråda honom från giftermålet med Laura liksom du försökt att afråda henne från att gifta sig med honom; och då detta ej lyckades dig, gaf du vika för svartsjukans raseri och anklagade din trolöse älskare för ett brott, som han omöjligen kunde ha begått. Märk väl, Eleanor, att jag icke anklagar dig för någon dödlig synd celler någon uppsåtlig trolöshet mot mig. Det onda, som du gjort, ligger deri, att du gifte dig med mig, medan ditt hjerta ännu var fästadt vid en annan. Jag tror att du sökt att besegra den olyckliga böjelsen och jag tror att dina falska anklagelser mot Launcelot Darrell snarare böra tillskrifvas svartsjukans vansinniga ingifvelse än en nedrig qvinnas lugna öfverläggning. Jag försöker att tänka väl om dig, Eleanor, ty jag har hyst för dig den ömmaste kärlek; och det nya lif, som jag hade utstakat för mig, erhöll sitt förnämsta behag af hoppet att vinna