C8S8p — —L 1 vvv—2---A—vvaesee len undrat öfver när man i sjelfva verket ti skall få se den. Ännu har dock uret ej låtit sa höra af sig, och efter vi så här i förbigående se kommit att vidröra saken, må våra ord tjena la som en liten ruckning på vederbörande, som sl härvidlag gå allt för sakta tillväga. . li Vi nämnde att i fjol vid denna tiden var sli en liten ganska allvarsam vinter; nu återigen sh ir väderleken så mild, att man ej ser spåret ss al så mycket som ett rimfrostkorn på taken sh en gång på morgonqvisten. Sjösarten är såle-ta des ännu fullkomligt obehindrad, men icke för l thy ha en del af de hitgående ångsartygen u upphört med sina resor. Detta torde ha skettin närmast tillfölje deraf, att under de någrask köld-dagar, som för ett par veckor sedan in-sh ställde sig, is bildades här och der i kanalen sy och hos rederierna väckte farhågor för seglationens snara upphörande; de fartyg som fortfara med sina turer draga stor fördel af den minskade konkurrensen och nästan hvarje till inlandet afgående ångbåt är mer eller mindre öfverlastad. Också företer vår skeppsbro en ganska lifvad anblick och de för försändning till orterna hopade varorna tala på ett besynnerligt sätt mot de i våra tidningars handelsberättelser stereotypa orden: varumarknaden är flau och stilla. När julen nalkas börjar litet hvar som har något att erbjuda allmänheten, som lämpar sig för julpresenter, att låta höra af sig. Här ordnas en jul-exposition med billiga men bestämda priser, der prunkar boklådediskarne med mer och mindre vackert utstyrda, mer och mindre läsvärda kalendrar, barnböcker o. s. v.; här annonseras af någon tysk lotterikollektör — om hvilka herrar den ofta begagnade bilden, att deras antal ökas likt ur jorden uppväxande svampar, väl låter tillämpa sig, tillochmed med tillägg af epitetet giftiga framför svampar — om -500, 000 rdr i julklapp; der tillkännagifva hrr sotograser att de beställningar som önskas utförda före julen ofördröjligen måtte verkställas. I sammanhang härmed förse sistnänmde herrar sina skåp med nya alster från deras resp. atelierer, och såsom i detta hänseende särskildt förtjenta af att framhållas, påpeka vi de verkligen lyckade bilder som hrr Unna Höfferts atelier exponerat. Ånnu ett nytt fotografiskåp till dem som förut funnits utmed Södra hamngatan har i veckan blifvit upphängdt. I dettaj skåp finner man bland annat ett prentadt tillkännagifvande af hvad fotografisterna kunna åstadkomma. Det heter der: el atelien emottages äfven beställningar i att, på främmande ställen (således ej der de äro belägna?) aftaga villor, landtegendomar, machiner, möbler, samt döda personer, då derom tillsäges en dag förut. (Innan de äro döda? Det är att tilltro menniskorna väl stor förmåga att förutse när den stund är inne, då vi skola kallas hädan). F. d. Beckmanska huset, hörnet at Norra och Östra Hamngatorna, företer för närvarande en sorglig anblick och värre lär det väl blifva ändå, innan det stora huset blir rifvet till grund. Som bekant, är huset såldt på vilkor att innan våren vara bortskaffadt, på det att byggandet af det palats som egaren af tomten, hr Julins Lundström der ämnar låta uppföra, då kan taga sin början, och det är således att förutse, det den inhägnad som i och för dessa arbeten blifvit gjord, i långliga tider skall blifva qvarstående, till icke ringa mehn för denna lifligt trafikerade plats, som deraf svårliga belamras. — Den der rifningen är förresten egnad att väcka en hop reslektioner. Denna gradvis skeende återgång till jorden, hvarifrån det kommit, denna blot tade skröplighet sedan det yttre skalet — hvilket visserligen i detta fall just ej varit sör vackert — fallit sönder, och slutligen detta hopp om återuppståndelse i ny, föryngrad gestalt — påminner ej allt detta om menniskolifvet, om menniskans jordiska hyddas rif vande, om den inverkan som tidens allt förtärande tand å densamma utöfvar. Men, bort med dessa reflektioner! Vi hafva angenämare saker att sysselsätta oss med än gamla förfallna och fallande hus. Det måste kännas angenämt då en till ställning, hvilken fordrat veckor för att arrangeras och ordnas, krönes med framgång, och vi taga för gilvet att direkt. Sandström måtte ha erfarit en dylik känsla af belåtenhet öfver det lyckliga resultatet af hans konsert sistl. Thorsdag. Konserten egde rum för fullsatt salong, och publiken gaf vid flera tillfällen genom dånande bifallstecken sin belåtenhet tillkänna med de utförda numren. Det sista numret, soldatkören ur Faust tycktes mest slå an och måste på begäran gifvas dacapo. Bland andra biträddes hr S. för aftonen af en ung, talangfull pianist hr Aron Hultgren, hvilken på genomresa till utlandet för närvarande vistas här i staden. Hr II., som är en af Musikaliska Akademiens mest lofvande elever, har erhållit sin första undervisning af direktör Sandström.