2 — kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Fabriksarbetaren Johannes Svensson infann sig den 14 sistl. Oktober, i sällskap med ett par bekanta, vid handl. Meyers butik n:o 11 i bazaren vid Kungstorget, der en af vännerna köpte en ylletröja. Medan handeln pågick begagnade sig Svensson af tillfället och lade sig äfven till en dylik. Huru han än smusslade blef emellertid tillgreppet bemärkt och bodgossen sökte fasttaga honom, men han slet sig lös och undkom. Följande dagen sammanträffade Svensson med sabriksarbetaren C. P. Thelander, til mans med hvilken han arbetat vid Keillers me ska verkstad. De hade besökt åtskilliga förfriskning ställen och ämnade derefter företaga en promenad i allken. Der saknade Thelander sitt ur, hvilket han nyss förut haft framme och sålunda ej gerna kunde ha tappat, utan måste det ha kommit i Svenssons ego — men denne nekade dertill. Senare kom man likväl underfund med att Svensson hos en fabrik arbetare Lindgren vid Lindholmens mekaniska fabr för 5 rdr belånt en assistanssedel lydande å ett silfver-ankarur, hvilket vid närmare efterfrågan befanns vara detsamma Thelander mistat. I följd häraf häktades Svensson och var i går inställd till förhör i poliskammaren angående dessa båda tillgrepp. Stölden af ylletröjan erkände han, men uret uppgaf han att Thelander, som den ifrågavarande dagen varit betydligt pästruken, bedt Svensson taga vård om. Sedermera hade han dock i sin tanklöshet pantsatt uret å assistansen för 12 rdr och ytterligare af ofvannämnde Lindberg å pantsedeln upplånat 5 rdr. För Lindbergs och andra personers hörande uppsköts målet. Svensson sitter emellertid fortfarande häktad. — För ett par dagar sedan anmältes i polisen af en af Sillgatans nymfer att ett guldrepeterur, som pant blifvit hos henne den 9:de dennes qvarlemnadt, utan att egaren låtit höra af sig för utt utlösa detsamma. Ett dylikt ur med vidhängande halsked och sigill af samma metall hade äfven i polisen blifvit anmäldt såsom bortstulet från styrmannen B. Bengtsson, boende i huset n:o 21 vid Landsvägsgatan. Vid närmare efterforskning erfor man att den okände, som lemnat uret i sticket, varit bokbindarer Bernhard Fredrik Bruhn och denne häktades. Vid polisförhöret igår erkände Bruhn fritt och öppet, men utan allt trots tillgreppet och de närmare omständigheterna dervid. Den 9:de d:s hade Bruhn, som förut kände Bengtsson, träffat denne, då Bruhn bedt Bengtsson låna sig något penningar, hvilket denne till en början lofvat, men sedermera hade han återtagit detta löfte. De hade derpå följts åt till Bengtssons hem, der de, som redan förut ej just varit fastande, intagit ytterligare förtäring, hvarpå de lagt sig att sofva. Men för Bruhn, som förmodligen plågades af ekonomiska funderingar, blef ej sömnen långvarig. Han steg derföre upp och det föll honom in att undersöka huruvida Bengtssons vägran att försträcka honom ett lån härledt sig från ogenhet eller brist på peningar. Under det Bengtsson fortfarande sof öppnade Bruhn derföre en byrålåda, i hvilken nyckeln befanns sittande, och undersökte densamma. Några penningar funnos der ej, hvarföre Bruhn tillstängde lådan. I villan föll det honom dock in att spela Bengtsson ett spratt, hvarföre han åter utdrog lådan och tillegnade sig det der liggande uret. Sedan Bengtsson vaknat tog Bruhn afsked af denne ochgick medtagande uret, hvilket han sade sig haft för assigt att senare återställa till sin egare. Men ödet hade annorlunda beslutat. Hans olycksöde, i form af ett par hvita ben och nätta trippande fötter, drog honom med sig till Sillgatan, der han sedan förtjusningsfebern var slut, qvarlemnade uret, sedan han likväl först fråntagit kedjan och sigillet. Hans mening hade varit att utlösa detsamma, men detta hade ej blifvit af, och ett par dagar derefter hade Bengtssons hyresvärd, för hvilken denne yppat sin förlust infunnit sig hos Bruhn för att emellan fyra ögon efterhöra om han ej hade sig något bekant om uret. Bruun hade i första häpenheten nekat till all kännedom derom och sedan ej velat återtaga sitt ord. Sedermera hade han kastat kedjan och sigillet i afträdet, der de ännu ej kunnat återfinnas. Målets vidare behandling öfverlemnades till stadens rådhusrätt och Bruhn, som är gift och blott 25 år gammal, qvarsitter häktad. De hvita benen erhöllo deremot 5 rdr för sin visade redlighet. — Sistl. Måndag anmälte målaregesällen Lundström för poliskonstapeln Friberg, att en bättre grå kapuschongkappa läge bland halm och skräp i en förstuga eller tambur till glasmästare Björners verkstad i huset N:o 3 vid Magasinsgatan. Lundström upplyste äfven att samma kappa för ett par dagar sedan blifvit till honom utbjuden till salu af tapetscraregesällen Joachim Tillgren och att skäl funnes att antaga, det den vore på oärligt sätt åtkommen. Bland