ett understucket testamente, måste han vara cen bof, som icke ens förtjenar ditt medidande. — Men jag hyser ändå medlidande och kärlek fö! honom! Det var märkvärdigt att se hur djupa rötter den olyck liga böjelsen slagit hos den ytliga Laura. Den lättsinnig flickan var lika mottaglig för intryck som flyktig. Slage träffade henne ännu hårdare än det skulle träffat en qvinn: med högre och större själsegenskaper, men för en sådar qvinna skulle slagets foljder kanske räckt hela lifstiden då det deremot var troligt att Lauras lidanden skulle upp höra. Hon bjöd icke till att fördraga den sorg hvaraf hot träffats. Hon egde icke det ringaste stolthet och blygde: icke mera att jemra sig öfver förlusten af Launcelot Dar rell, än hon femton år förut skulle blygts öfver att gråt: öfver att en docka gått sönder. Hon frågade icke efte hvem som fick reda på hennes bekymmer, och hon skull anförtrott dem till den piga, som passade upp henne, on ej Eleanor blandat sig i saken och hindrat henne der ifrån. — Jane, jag är mycket bedröfvad och olycklig, sad hon, då flickan jemnade hennes kuddar och lade i ordnin, de skrynklade lakanen, som blifvit ihosnodda genom de; sjukas svängningar hit och dit i sängen. Jag är den olyck ligaste varelse, som någonsin funnits i verlden, och ja; önskar att jag vore död. Jag vet att det är orätt, me jag gör det ändå. Hvad tjenar d:r Featherstones recepte till, när jag icke vill att man ordinerar något för mig Hvad tjenar det till att jag dricker citronlemonad, när jag