man kallar en skandinavisk politik, för så vidt denna nemligen har till mål ett sådant närmande, som kan åvägabringa styrka och enighet i Norden; men sör att en sådan skall kunna få framgång, måste den stödjas af en kraftig folkopinion, och för att ett sådant stöd skall bli möjligt, vore det nödvändigt, att folket i någon mån får veta, huru sakerna stå. De klena resultater, som blefvo en följd af vårt förra aktiva uppträdande i den dunska saken, hade, oaktadt alla nationela sympat framkallat en viss betänksamhet, som gjorde det nödvändigt att icke lemna nationen i okunnighet om hvad som i detta hänseende göres och lates, så att hvad som sker kan ske med den kraft, som en enig folkvilja gifver. Regeringen har gjort, som hr Lovn önat, nationen, är ej okunnig om hennes politik i denna fråga, nationen har ej uttalat sig deremot, så att hvad som sker kan ske med den kraft som en enig solkvilja gifver — ätven om N. D. A. är af motsatt mening. Hr Ljungberg, som enligt N. D. A. nedlade en kraftig protest mot ultra-skandinavernas anspråk, yttrade bl. a, att Sverige bör afhålla sig från inblandning i tvistigheterna med Tyskland, så länge Danmark vidhåller förbindelsen med MHolstein. Vi erinra om, att exekutionshotelsen är föranledd af Danmarks steg till förbindelsens upphäfvande. Hr Ljungberg sade vidare: Äfven hvad Slesvig angår, tror jag icke att en politik, som obetingadt erbjuder Danmark ett moraliskt och materielt understöd ra nyttig ens för detta land och än mindre för Sverige. Det var isynnerhet mot en allians utan förbehåll hr L. uttalade sig, såsom man kan finna af denna passus i hans tal: De uppriktiga sympatier nationen hyser för sina danska fränder göra oss villiga att för dem göra betydliga offer, när de kunna vara till verkligt gagn; men dessa sympatier blifva endast misskända, om vi oupphörligt och utan tanke på våra egua intressen utsträcka händerna till obetingadt bistånd åt vara fränder. Hr JIfjerta ansåg diskussionen onyttig, och uttalade sin öfvertygelse, att danska ministecen så mycket som möjligt sökt temporisera och aflägsna våldsamma konflikter. Han önskade för öfrigt, att hr Lallerstedt skulle föreslä, att H. M:t täcktes för rikets ständer tramlägga den korrespondens, som egt rum rörande den ena eller andra frågan. Regeringen har gjort det och hr H. har sedan icke haft något mot hennes politik att invända. Hr Dalin ville ej yttra sig närmare om den ännu temligen invecklade danska fragan, men sade sig likväl hysa det törtroende till vår nuvarande regering, att den, med noggrann kännedom om ett alskadt säderneslands ställning, äfven i sin utländska politik går fram i en riktning, som leder till att ställa makten under rätten och sålunda befordrar Sveriges rätt förstädda yttre ära och inflytande. Hr pVallenbery sade, att i fråga om grannländerna har det nu i så långliga tider talats om sympatier, men kommer det from sounds to things, då visar man sig vilja göra rakt ingenting:, — Det är denna förebråelse, vi vilja utplana. Hr Björek hade förblandat sakernas rätta ställning och ansåg att både England, genom Russells famösa antidanska och sedan at Palmerston dementerade note, jemte Ryssland ville, efter tyska inspirationer, Holsteins utsöndring. Det är nu ett faktum, ate motsatsen eger rum. Hr Björck förklarade det oaktadt, att Åregeringen bör fortgå på den goda väg, som hon beträdt med afscende på Danmark. Hr Rilderstad, som nyligen uti sin tidning Östgöta Correspondenten uttalat sig för den svensk-danska försvarsalliansen, yttrade sig specielt angående vår utländska politik vid diskussionen inom borgareståndet. Vi hemställa till våra läsare sjellva, om vi kunna, såsom Nya Dagligt Allehanda säger, anses fara med osanning, då vi betecknat borgareständets hållning under ofta nämnda diskussion icke innebära någon opposition emot regeringen i hänsyn till hennes skandinaviska politk. Regeringen gat, genom de diplomatiska aktstyckenas trumläggande, borgareslåndet anledning att äter yttra sig i saken. Ständet har tegat och det får skylla sig sjelft, om regeringen i sin fulla rätt ansett denna tystnad innebära ett förtroendevotum, isynnerhet som dag opinionens organ, I pressen, medan inverkan ännu kunde utöfvas på regeringens beslut, ej heller uppträdt emot hennes skandinaviska hållning. Och nu sist en vänlig förfrågan till Nya Dagligt Allehanda. Skullo icke bladet anse det med såval landets fördel som sin egen heder öfverensstämmande, att icke vidare hlamera oss I Utlandet genom ett arrogant