nvad som var i dem. Omsider upphof han ott lalfjväfdt rop. — Har ni funnit det? — Ja. — Lägg då dit det andra och stäng skrifbordet. — Iauncelot Darrell lade ifrån sig dokumentet, som han tagit ur lådan, på en stol bredvid sig och drog ett annat papper upp ur fickan. Han lade detta andra papper der han tagit det förra, förde in lådan och stängde skrifbordsdörrarne. Han gjorde allt detta med nervös hastighet, och hvarken han eller hans följeslagare varseblef att ett tredje papper mycket likt det första till form och storlek, fallit ur en af lådorna och låg på mattan framför skrifbordet. Först nu började Eleanor Monckton att begripa hvad den komplott, hon bevittnat, hade för afsigt. Launcelot Darrell och hans medbrottsling hade lagt ett understucket testamente i stället för det verkliga, som var undertecknadt af Maurice de Crespigny och bevittnadt af Gilbert Monckton och advokatens skrifvare. Det riktiga dokumentet var det, som Launcelot Darrell kastat på stolen bredvid skrifbordet.