tt uppfyllts genom införandet af nya medlemmar. I dessa dagar har en gardesofficer, hr Orroprienko, varit sysselsatt med att i spåren följa em person, som gick ur hus och i hus för antecknande al deras innevånare, i afsigt att sätta nationalregeringen i stånd, att fördela skatterna. Hr Onoprienko lyckades att i ett brygghus bemäktiga sig denne person, som kallar sig Naliepa och är ett slags notarie vid tribunalet. Man har hos honom funnit en lista ötver alla manliga innevånare i Warschaus första arrondissement, från sex till fyratiofem år, jemte en noggrann beskrifning öfver deras resp. bostäder. Man har äfven funnit, insydt i hans nattrock, dekretet öfver Naliepas utnämning till det embete han utöfvade. Denna upptäckt har ledt till andra arresteringar. Nationalregeringen har delat Warschau i 12 arrondissementer. Hvarje arrondissement utgöres at sektioner. Otvervakandet af dessa senare hade anförtrots åt Nalicpa. Bland sektionscheferna finnes säkerligen mera än en al våra egna (ryska) polisagenter, hvilken omständighet förklarar hvarföre ryska polisen är så föga tarlig för nationalregeringen. Den orientaliska frågan, i hvilken Syrien spelar en roll, tyckes åter vilja dyka upp, och man torde ej hafva orätt, då man förmenar, att ryska intriger äro med i spelet. I Levant Herald förekommer ett bref, dateradt Beyruth d. 4 okt., hvilket lemnar en skildring, som är allt annat än lugnande, öfver situationen. Det heter deri, att ödemarkens araber, druserna och metualierna uppröra provinserna. Ja, det säges tillochmed att mellan de turkiska trupperna och arabstammarne redan sientligheter egt rum. Dessutom äro beduinerna från Hauran och Jordans stränder mogen för revolt, hvarföre ock en turkisk krigsångare redan landsatt militära förstärkningar i Beyrutb. Många tillskrifva guvernören af Damascus orsaken till rörelsen. Han betecknade nemligen sitt tillträde till regeringen med en följd irriterande expeditioner emot de syriska sekterna — än emot beduinernas Wahabeer, än emot Metualierna från Balbek, och än emot de drusiska bönderna i de till Damascus gränsande byarne. Dessa expeditioner väckte den ytterligaste förbittring bland de olika sekterna. Slutligen företog sig guvernören en expedition emot stammen Beni-Saker, som bor öster om sjön Tiberias. Denna stam tog sin tillflykt till provinsen Beyruth. Paschan derstädes saknade nödig styrka att emotstå dem. IIan nödgades göra det bruk han kunde af de materialier han hade till sitt förfogande, men i det mest kritisk ögonblicket vägrade chefen för de irreguliera trupperna, Aghil Agha, att handla. Sedan dess hafva trakterna kring haisa, St. Jean dAcre och Jerusalem varit härden för stora oroligheter. MNetualiernas chefer, som ledo under paschans af Damascus misshandling, hade redan flytt till Hauran och förenade sig der med de missnöjda beduinerna från Ledjan under anförandeskap af en son till Hitan, som sistl. år dödades af en kurdisk officer vid Bashi-Bazouks, och med de drusiska flyktingarne från berget Libanon. Och således är Syrien återigen försänkt i oroligheter. Trupperna oroas och angripas i olika riktningar, kommunikationerna afbrytas, och slera blodiga fäktningar ha egt rum. Häromdagen fördes 19 sårade soldater från Hauran till Damascus. — Det är betecknande, att denna fråga nu ånyo dyker upp i samband med den polska. I Turkiet ser man också faror hota, och man följer med största uppmärksamhet Rysslands hållning och rustningar. I Paris göras nu förberedelser till nedtagande af Napoleon 1:stes staty från kolonnen å Vendomeplatsen. På samma plats stod förr en kolossal statue equestre af Ludvig XIV, hvilken restes år 1669 och förstördes 1792. Napoleons staty, som placerades på kolonnen och var gjuten at de kanoner fransmännen tagit under tyska fälttåget år 1805, nedrefs från sin piedestal å 1814 under pöbelns hurrarop. Den nedsmiltes samma år, för att utgöra en del af Henrik IV:s häst å Pont Neuf; och under restaurationen intogo en flaggstång och en fleur de lis dess plats. Statyen, sådan den nu är, återrestes af Ludvig Filip d. 28 juli 1833, och konungen, prinsarne och prinsessorna af hans familj, liksom ätven hans ministrar närvoro vid tillfället. Statyen, som framställer Napoleon I i den militära drägten: i den bekanta hatten och grå ytterrocken, skall nu lemna plats för en staty i kejserlig drägt, med krona på hufvudet och spira i hand. Han skall ock icke återsynas uti denna nya form å Place Vendöme, utan vid Courbevoie-gatan, der hans lik bragtes land från S:t Helena at prins de Joinville år 1840.