besittning. Polen har beherrskats af trenne ryska kejsare sedan 1815 och har varit dem alla till bryderi. Ålexander och Nicolaus skulle hafva lemnat efter sig bättre namn i historien, om de icke varit konungar af Polen. Det omdöme, Europa fått om dem, har blifvit materielt ingifvet genom det regeringssystem, som de auktoriserade eller tilläto i denna del af deras landamären. Det identifierade den ryska makten och det ryska namnet med det värsta slags despotism och gjorde det till en fara för Vesterns nationer. Ått i hvarje riktning tillbakavisa alla vidare inkräktningar af en sådan regering tycktes vara värdt alla möjliga uppoffringar, och den känslan fann slutligen sitt uttryck i det krig, från hvars verkningar Ryssland ännu icke repat sig. Frankrike, England och Tyskland bedömde mera hela tendensen i den ryska politiken efter hvad Polen led under densamma, än efter den inre förvaltningen i sjelfva Ryssland. Och hvilken verklig fördel har kejsarens regering vunnit af besittningen af Polen i ersättning för Europas afsky ? Den har hvarken ökat kejsardömets styrka eller välmåga. Under pesttid var det alltid nödvändigt att hålla en stor armå i Polen. Detta har alltid varit besatt som ett fientligt område. Historien om Polens förbindelse med Ryssland är en oföränderlig erinran om olycka för de båda folken. Stående som herrskare i beröring med ett mera civiliseradt folk än de sjelfva äro, tyckas ryssarne endast hafva utvecklat allt det barbariska som finnes i deras karakter. Ett folk med någon förmåga att herrska skulle ha funnit något bättre förvaltningssätt möjligt, än den råa styrkan, som endast kan förstöra hvad den påträffar, tillochmed sin egen välgång. Om en regering endast kan bibehålla sin myndighet genom att utöda sina undersåter, kränkes någonting högre än de ingångna fördragen. Ryssarne äro nu för Polen hvad turkarne voro för Ungern. En regering i detta ords vanliga betydelse har upphört att finnas till. Ryssland har förlorat allt, som gör besittningen af ett område till en fördel. Den armt, som det nödgas hålla på benen, måste sluka mera än inkomsterna af konungariket. Handel, åkerbruk, hvarje slags företagsamhet försvinner. Det skulle vara en oberäknelig vinst för Ryssland om det lemnade konungariket Polen åt sig sjels. Att gentemot folkets fientlighet styra det, vore det äfven med svärdet, är en omöjlighet. Breslauer-Zeitung berättar, att ryssen furst Wittgenstein hotat staden Wloclaweck med en ny beskattning af 5,000 rubel om dess qvinliga innevånare fortfarande gifva luft åt sin sorg vid insurgenternas. afrättande. Resande, som komma från Polen, påstå, att ett antal små insurgentskaror äro spridda omkring i landet. Nya, starka och väl beväpnade insurgentafdelningar hafva visat sig i guvernementet Plock. Det säges med bestämdhet, att, oaktadt de officiela ryska organernas påstående om motsatsen, polisens arkiver i Warschaus rådhus blefvo alldeles förstörda af branden. Från Lemberg skrifves under 22 d:s: att de österrikiska trupperna hejdat och fängslat flera hundrade insurgenter med vagnar, hvilka voro lastade med krigsammunition och hästar, utgörande förstärkningar för Wierzbickis kär. — Ett annat insurgentband deremot har lyckats intränga i det ryska Polen. Kriget skall nu åter börja med fart, och allt göres, för att konstatera, det Ryssland ännu icke på långt när fått makt med upproret. Makterna hafva ännu icke enats om hvilken åtgärd de skola vidtaga, ej heller är någon gemensam ny note affattad eller afsänd. sPatrie för d. 22 d:s tror sig tillochmed kunna försäkra, att Österrikes hållning i polska frågan hvarken är så fast eller så bestämd som wienertidningarne påstå. Bladet tillägger: De österrikiska motförslagen mot Englands proposition, att Ryssland skulle förklaras hafva brutit 1815 års fördrag och dermed förverkat sin besittningsrätt till Polen, skulle, långt ifrån att underlätta Europas diplomatiska verksamhet, snarare sträfva att försvaga den, om Frankrike och England skulle samtycka till att antaga dem. — Den utpuffade enigheten är således blott en blå dunst. Men deremot tecknar det sig hvarje dag alltmera bestämdt, att Frankrike har i tankarne något kraftigt steg. Den ryska tidningen Golos meddelar under d. 18 dennes ett bref från Warschau, hvari läses: A4T . AaAmfattar