A och då man läser sjelfva de ryska tidningarne, eller hvad som af dem kommer till vår kännedom, mellan raderna, finner man tydligt, att splittring uti den nyss förut så eniga opinionen inom Ryssland verkligen förefinnes. Men utom dessa tvenne missnöjda, det liberala partiet, som befarar frihetsbroddens förqvälvande i Ryssland, och fredspartiet, som nu tydligen finner, at ett fortsättande af det inslagna systemet i Polen måste leda till krig, finnes det äfven ett tredje, som ej bör lemnas ur sigte. Det är dets. k. tyska partiet eller byråkratien. Det har ingenting emot despotismen, det tvärtom hyser sympatier för denna. Men det vill framför allt sasthålla vid czaren. Det tillhör nemligen dennes privilegium, att fritt, efter eget behag disponera öfver embetsmannaklassen. Det är dertöre naturligt, att denna nära fasthänger vid honom. År Ciaren liberal ha byråkraterna en liberal fernissa; är czaren despotiskt reaktionär, äro de de mest reaktionära skadedjur i verlden. Czarens nu visade vanmakt är deras egen maktlöshet. Det byråkratiska partiet i Ryssland är derföre nu, äfven det, ytterligt missnöjdt. Alla dessa förhållanden äro af natur att förtjena stor uppmärksamhet. Att polackarne skola klokt begagna den nu uppståndande nya situationen, kan anses höjdt öfver allt tvifvel. Horisonten vidgar sig alltmera. — ä — —