af 11 å 12,000 menniskor. Såfort dessa utfört något verkligt dåd, skola säkerligen flera skaror af bönder uppstä. En person på platsen skrifver angående situationen i Berlin, under d. 11 d:s, följande: östsolen fortfar att med en för vår breddgrad ovanlig mildhet hålla sinnena vid godt lynne ända tills det ögonblick då valkampen skall börja. Såsom sakerna nu stilla sig, skall det uti de flesta preussiska valkretsarne icke bli tal om någon egentlig kamp. Lösen återval! är gifven och öfverallt mottagen, och endast i några aflägsna distrikter af landet, isynnerhet i sådana, der de hittills varande representanterna af olika skäl undanbedt sig ett nytt mandat, skall det gå någorlunda lifligt till. I några fall äro naturligtvis dessa afslag en frukt utaf den af regeringen törsökta uppskränmingen. Embetsmän, som befinna sig i en eller annan prekär ställning, föredraga naturligtvis att tills bättre tider algå från den politiska banan, för att icke råka i förvecklingar antingen med sina förmän eller med sin inre ötvertygelse. Mångfaldiga embetsmän, hvilka ej med kropp och själ hängifvit sig åt det herrskande systemet, komma hos oss tillfölje af deras hela ställning in i de besynnerligaste kollisioner. Sålunda har det händt, att ett landtråd i Pommern vid de förra valen för sin person gaf sin röst åt den ministeriele kandidaten, sedan han först både offentligen och enskilt agiterat för oppositionens kandidat. Sedan det val, som öfverensstämde med hans öfvertygelse, blifvit betryggadt, ansåg han det nemligen för sin pligt som embetsman, att gifva minoritetens kandidat sin röst. Denna sak har nu kommit å bane under förberedelserna till valen, och regeringen hade dervid intet annat att göra, än att ge mannen afsked. ch hvad regeringen icke gör, för att förspilla de få sympatier, som ännu då och då visas den, det göres till ötverslöd at dess vänner. Verkliga enfants terribles äro för den, framför allt de prester ooh skollärare, som äro henne tillgifna. Bland dem utmärka sig först och främst ett skolråd Wantrup i Danzig och en pastor Noack uti en af vendiska innevånare bebodd liten stad i Lausitz. Denne andlige har på den i hans trakt förherr skande munarten författat och offentligtgjort ett valupprop, som vida öfvergår äfven den extremaste partipolemik. Detta aktstycke har fallit i händerna på hans motståndare, hvilka ej varit sena att öfversätta det på tyska och kringsprida det så mycket som möjligt. Men partierna låta ej i passionens rus afskräcka sig af dylika blottanden. I dag finnes här i Berlin bland de offentliga teater-, konsertoch ölhusplakaterna uppklistradt ett illustreradt valplakat. Den bekante Michel, med den nationala nattmössan på hufvudet, drages af trenne män till höger och venster. Till höger står en stel preussisk soldat, hvars anletsdrag hafva en aflägsen likhet med konungens, och han håller en tafla, på hvilken läsas orden: Konservativ, konungatrohet, fred i det inre, makt och anseende utåt ete. En figur, som är utstofferad med det bekanta demokratskägget, söker deremot draga den olycklige Michel åt venster, för att vinna bonom med en tafla, som bär följande inskrift: Pöbelvälde, juderegemente, arbetslöshet o. s. v. Naturligtvis vinner regeringen ingen genom denna krassa valmanöver; honetta menniskor blifva deremot snarare aflägsnade ifrån henne. Ett sådant resultat kan så myeket mindre uteblifva, som regeringen sjelf uppenbart tager parti för de längst gående ultras och blott i en riktning använder sina drakoniska förordningar, t. ex. presslagen; hon undertrycker obarmhertigt hvarje rörelse från de liberalas sida och tillåter det feodala partiets agitationer att begagna hvarje medel. Jag betviflar mycket, att de liberala valkomitcernå skulle tillåtas uppslå sina valprogram, om de vore på ett sådant sätt illustrerade. Dessa söka emellertid, genom att verka i tyst het, hålla sig skadeslösa för hvad som icke kan ske offentligt. I så fall talas det mycket om en händelse, som mötte hr v. Bismarck på en pommersk bangård, då han för c:a 14 dagar sedan reste tillbaka från Pommern till Berlin. Då det tåg, med hvilket ministern passerade nämnde ställe, höll stilla, begaf sig hr v. Bismarck in i ett kabinett, der ingen gerna stannar längre, än han är nodd och tvungen 411