Falun. Såsom de mest framstående bland sällskapets medlemmar nämnas följande, äfven af Göteborgs publik kända personer: hrr Berglund, Salmson (förut engagerad vid kgl. teatern), Strindberg och Boström, fruarne Lundgård, Fornell och Boström (född Gille) samt m:ll Rylander. Den religiösa separatismen. Den 3 d:s invigdes i Oskarshamn ett s. k. bönehus af grefve Stackelberg från Ötverrum. En talrik menniskomassa från när och fjerran hade samlats för att åhöra grefven, som också visste att hänföra mängden, icke allenast genom sin välljudande röst och sitt lifliga föredrag, utan äfven genom sitt imponerande och ståtliga utseende, hvarigenom han isynnerhet lär ha gjort ett starkt intryck på fruntimren. Posthemlighet. Från Wimmerby skrifves: I sistl. Juli månad hade en smideshandlare inlemnat ett bref, innehållande 562 rdr, å postkontoret i Wimmerby för att under öppen rekommendation afgå till Eskilstuna. Då ej svar från mottagaren afhördes, fann sig afsändaren föranlåten att skrifva till Eskilstuna och begära qvitto på sina penningar, men underrättades då att några penningar från honom ej ingått. Han vände sig då till Wimmerby postkontor för att få reda på förhållandet. T. f. postmästaren lofvade skrifva till postkontoret i Eskilstuna — men då smideshandl. efter 8 dagar ej erhöll någon underrättelse instämde han t. s. postmästaren till rådhusrätten, och då denna ej kunde lemna några upplysningar inskickades ett utdrag af protokollet till generalpoststyrelsen, som nu har att beifra saken. Present. Vid v. pastor A. M. Nystedts afflyttning från Hesselskogs pastorat af Karlstads stift sistl. I Maj, förärade pastoratsboarna honom en kaffekanna af silfver, !, dussin matskedar och !(; dussin töskedar af d:o, såsom ett minne af den församling der han med utmärkt embetsnit och menniskovänlighet under 4 års tid förestått pastoralvården. Drunknad. Skepparen Carl Johansson från Habo socken i Westergötland har under segling i Wettern genom våda gått öfver bord och drunknat i närheten af vestra stranden. Aldrig värdt att vara rådlös. I en korrespondens till Åmåls Weckoblad från Arvika, angående höstmarknaden derstädes, läses bland annat följande: En stor förlust drabbade våra värdshusidkare derigenom att all minutering och utskänkning å spirituosa blifvit af k. befallningsh. förbjuden under marknaden; ett förbud som är desto hårdare som dessa äro ganska högt beskattade för rättigheten att utöfva dylik rörelse. De ställde sig dock förbudet till efterrättelse, men det afsedda ändamålet dermed, nemligen att förekomma fylleriet, vanns likväl ej, ty fulla bönder sågos öfverallt. Man undrade i början härpå; men erfor snart orsaken. En del bönder slogo sig tillsammans och köpte 15 kannor, hvilka de fördelade sig emellan; men då några af stadens fiskal derföre blefvo stämda, så började atsättningen på poler aprie blifva så liflig på apoteket, att man knappast kunde komma hvarken ut eller in. Spriten uppspäddes sedan med vatten och förtärdes derefter utom hus i ännu större skala än förr på krogarna. Ogrundad misstanka. Den 23 sistl. Sept. afled soldaten Bros från Spånhult i Westergötland äldste son Anders Gustaf 13 år gammal, och som det ryktet spred sig, att sadern i öfverlastadt tillstånd skulle hafva med en sten slagit sonen för bröstet med den påföljd att gossen deraf ljutit döden, begärdes obduktion å den döda kroppen; men dervid fanns icke ringaste spår till yttre våld, utan hade döden förorsakats af strypsjuka och lunginflammation. Från Ilernösand skrifves d. 10 d:s: Marknaden härstädes har varit fåtaligt besökt, utom at kramhandlare och panoramaförevisare. Priserna å landtmannaprodukter voro: potatis 3: 50 å 4 rdr pr tunna, smör 10: 50 å 11 rdr lisp. För hästar betaltes 250 ända ned till 25 rdr st. För nötkreatur 50—80 rdr. En qvinlig Don Juan. Med en ångbåt från Fredrikstad i Norge anlände nyligen till Kristiania en förtjusande ung polack, som kallade sig Lobinski och hvilken en längre tid sarit omkring i Norge som anförare för ett omkringresande sängsällskap. Redan förlidet år hade han i Fredrikstads tidning bjudit Norge ett högtidligt farväl och man trodde att fosterlandskärleken drifvit honom tillbaka till sitt fådernesland för att der ställa sig i dess srihetshjeltars leder. Men nej! Polens intressante son infann sig ånyo reste igen och kom åter tillbaka. Under tiden hade man börjat fatta misstankar om hans rätta kön; polisen lade sig emellan, förklädnaden föll och den unge ätventyraren befanns vara — ett förklädt fruntimmer. Emellertid hade den unga damen under gin förklädnad anfängt