va afledt allmänhetens uppmärksamhet från hvad som dag efter dag försiggår i Polen. I förhoppning om, att freden snart skulle bli återupprättad, tänkte man niistan icke mera på de ryska skräckgerningarne, eftersom man trodde sig snart skola komma till slut med dem. Äfvenledes ha vapnens makt och det enformiga i de dagligen upprepade berättelserna om blodiga händelser varit orsaken till att de, som i början gripits af harm öfver konskriptionen i Warschau, slutligen med half likgiltighet hört omtalas de oräkneliga afrätt ningar, landsförvisningar till Siberien och plundringar, som i flera månader utgjort den ryska förvaltningens regelbundna affärsordning. Öch likväl anför tillochmed den ofsiciela Ryska Invaliden blotta misstanken som skäl för många af de grymmaste domarne. Kort sagdt, en ny tideräkning tyckes ha börjat i mellersta Europa, och man har, såsom det vill synas, vant sig vid den öfvertygelsen, att ett rysansvärdt tillstånd är det normala, endast det sortvarat så och så länge. Nya friska massor af ryska trupper inkastas oupphörligt i Polen och äro hutvudsakligen ämnade för österrikiska gränsen, på det denna må bevaras så, att inga förstärkningar kunna tillkomma polackarne. — Och ändock förhåller sig Europa stilla. Ha de maktegande verkligen menskliga samveten? Det polska upprorets ställning i allmänhet skildras sålunda: Ständigt ingå till myndigheterna i Warschau berättelser om större eller mindre skärmytslingar, hvilka polackarne mer eller mindre segerrikt utkämpat. Insurgentkårer förstöras och nya dyka upp, för att åter tända den nästan slocknande upprorsfacklan. Å andra sidan se vi ryska trupper decimeras af de upproriska. Likväl ersätta nya inryckande regementen mångfaldigt den lidna förlusten. Så vacklar alltjemt upprorets ställning, utan att man kan säga, att det vunnit några fördelar eller lidit några förluster. Visserligen ligger det en moralisk fördel redan deri, att upproret kunnat bibehålla sig så länge, men faktiskt har det ej utbredt sig en tum längre, än det var under de sista marsdagarne efter Langiewicvs ötvergång till Galizien. Visserligen ha på sista tiden tvenne om icke talangfulla, likväl modiga anförare, nemligen Taczanowski och Lelevel, försökt att bjuda fienden spetsen, men misslyckats. Dock har upproret derfåre ej lidit något väsentligt afbrott, emedan detsammal ledes af försigtiga och obestickliga anförare, samt eger en märkvärdig reproduktionskraft. Nödiga åtgärder vidtagas med all möjlig energi, för att förse vinterfälttågets behof. Tusentals händer äro sysselsatta med att förfärdiga uniformsrockar med pelskragar och pelsuppslag. Förberedelserna till en allmän landtstorm tyckas ej hafva önskad framgång, emedan man ej mera hör valas om de rekryteringar, som nationalregeringen redan för flera veckor sedan, nemligen under de första septemberdagarne, påbörjade i vissa trakter. Ståthållaren grefve Berg har för hvarje utfördt eller tillämnadt officersmord pålagt staden Warschau en kontribution, och då trenne dylika sedan dess åter förekommit, skall staden skatta 15,000 rubel, eller inalles 15,000 S. R. Oaktadt all ryssarnes framfart i Warschau, hafva de likväl ännu icke lyckats upptäcka den s. k. nationalregeringen, hvilken hemlighetsfulla makt ännu dagligen utfärdar sina förordningar, hvilka, såvidt möjligt är, åtlydas. Vi hafva förut omtalat dess förbud mot ett fortsatt utgifvande af den ossseicla tidningen efter d. 1 Okt. En korresp. från platsen skrifver nu under d. 1 d:s: För att få se tidningen, gick jag från konditori till konditori och steg äfven in hos några enskilda personer, som brukade hålla bladet. Jag gick till tryckeriet och lät der visa mig tidningen. Der fick jag veta, att ända till kl. 12 hvarken manuskript eller arbetare funnits att tillgå, men då hade 11 arbetare af soldater hemtats från bankens tryckeri och tvungits att arbeta. Bristen på manuskript hade ersatts derigenom, att man tog in redan föråldrade polistörfattningar. Vidare meddelades utnämningar och afsked, samt grefve Rechbergs depesch till grefve v. Thurn och Gortschakoffs svar derå. Om ett par dagar skola vi väl närmare få veta, huru det förhåller sig med redaktionen. I Vilna har general Muraview, som sortfarande är qvar på sin plats, begått en afskyvärd hädelse mot edens vigt. Han har nemligen låtit i Stanislauskyrkan derstiides uppföra ett skådespel, hvarvid 16 unga män, som sått sig förelagdt att välja mellan galgen och trohetsedens afgifvande, svuro eden. Messor, kyrklig ståt, ett tal at Muraview om den milde landsfadern beledsagade festen, hvilken, oaktadt sin tragiska natur, bar utseendet af en cynisk sarkasm. Polska tidningen Czas påstår att Rysslands med stor ostentation bedrifna rustningar — 1. 1 2 1 1 PR