M. R. Iockstra. tillhörande holländska koffen Alida, kapten C. II. Veen, skulle natten till igår emellan 12 och 1 begifva sig ombord å sitt fartyg, liggande vid hr W illerdings varf på andra sidan strömmen. Då de ej kunde få någon båt från sitt eget fartyg kapade de fånglinan till en vid kajen vid S:t Eriks hörn liggande, en skuta tillhörig båt. Förmodligen voro ej karlarne nyktra, ty båten kantrade och de ofvannämnda sjömännen kommo i vattnet. En tredje i deras sällskap varande till samma fartyg hörande sjöman törsökte rädda den drunknande styrmannen, ehuru förgäfves. Han sjelf upptogs af en tillkommande båt, men Davids och Hockstra syntes ej vidare till, ej heller ha deras lik ännu i går afton anträffats. Den begagnade biten hittades igår på morgonen fylld med vatten vid ångbåtsbron. Rymning. Igår kl. mellan 2—3 e. m. beredde sig förre kronoarbetskarlen Olof Petter Olsson Wred tillfälle att rymma från härv. cellsängelse. Han var vid tillfället iklädd svart stortröja, blå ylleskjorta och rutiga byxor. Reklamation. Redaktionen har från hr Hedberg emottagit nedanstående skrifvelse, hvari protest göres mot en uti ett referat af hr Jolins bearbetning Löjen och Tärar fintlig uppgift, att hr Hedbergs lustspel, Nåir man inte har penningar skulle vara en öfverflyttning på svenska af ett tyskt lustspel af samma namn. Vi beklaga på det högsta, att hafva gjort oss skyldiga till denna beskyllning mot den aktade författaren, för hvilken beskyllning vi saknat annat stöd än muntligt meddelade, möjligen på namnlikheten stödda i uppgifter. Vi hoppas, att hr Hedberg upptager denna vår förklaring som tillfredsställande. Hr Hedbergs skrifvelse lyder sålunda: Stockholm den 3:dje Okt. 1863. Redaktören af Göteborgs-Posten. Högädle herr redaktör! Anhålles vördsamt om benägen plats uti eder ärade tidning för följande rader: Uti n:o 212 af tidningen Göteborgs-Posten för d. 14 sistlidne September, hvilken för några dagar sedan föll i mina händer, har jag uti en anmälan af den Jolinska bearbetningen 5erjen och Tårar funnit följande mening: — — till hvilken senare pjes en kohuker i Hamburg, Georg Starke, skref ett motstycke kalladt När man inte har dd som, ifall vi ej minnas orätt, i svensk omklådnad kallas för svenskt original — — Såsom författare till det svenska originalet När man inte har penningar, hvilket skrefs 1852 och uppfördes året derpå å Mindre Teatern i Stockholm, måste jag på det högsta protestera emot den äreröriga beskyllning för tjufnad med berådt mod, som uti ofvan citerade rader göres mig. När mitt arbete skrefs, visste jag lika litet att det fanns en komiker vid namn Starke, som att denne skrifvit ett så beskaffadt lustspel. Visserligen har jag sedermera erfarit det, men som detta tyska lustspel troligen endast är tryckt i egenskap af manuskript, har det aldrig kommit till min kännedom, och mig veterligt finnes emellan det och mitt ingen annan gemenskap än titeln. Väl vetande att bearbetare finnas, oärliga nog att benämna sina efterbildningar svenskt briginal, trotsar jag likväl hvem det vara må att kunna säga, det jag någonsin utsatt mitt namn och orden svenskt original på ett teaterstycke, som icke varit mitt eget, så till id som innehåll. -I förhoppning, att ni icke nekar att gifva offentlighet åt denna förklaring, har jag den äran att teckna Med största högaktning F. Hedberg. En liten socken, föredöme för mangen stor. (Insändt). Vid en resa genom vestra Wermland hade ins. nöjet att Söndagen d. 27 September bevista en skarpskyttesammankomst i den naturskönt belägna Skillingmarks socken vid norska gränsen. Denna lilla socken utgöres af en smal dalsänkning emellan skyhöga fjell, och ligger alldeles afskiljd från den öfriga bygden. Den lilla kommunen är visserligen fattig på innevånare, men dessa åter rika på intelligens, och kunna gifva ett töredöme åt svenska bonden i allmänhet. Skillingmarks befolkning bestar neml. hufvudsakligen af allmoge, men denna allmoge besitter en hyfsning, som är jemlik med den s. k. bättre klassens. Socknen bestär blott af 10 å 11 hemman och inom dess område finnas endast 4 roterade soldater. Nu finnes dock derstädes redan öfver 40 skarpskyttar, hvilken numerär inom kort kommer att ökas till närmare 80 — ett förhållande till hemmanstalet som måhända ingen annan landsbygd i Sverige kan uppvisa. håren är visserligen ännu i sin första knoppning, men hvad den nu är har skett genom energien hos en enda person, som dervid nedlagt både möda och kostnad. Han har väckt andan hos den yngre befolkningen, anskaffat uniform, gevär, musik, instruktör och sjelf inöfvat truppen i sång. Ins. åhörde med tillfredsställelse flera vackra qvartetter. Den lilla kårens håg för skarpskytteideen en