unionen. Sydstaterna och deras vänner hafva tillochmed klagat öfver, att blockaden ej är effektiv. Men den är dock en blockad, mot hvilken man enl. folkrätten intet har att invända. Det är en fråga, som rör våra egna intressen, om vi skola bryta denna blockad, men Englands namn skulle vara för evigt vanäradt om vi för någon egen fördels skull kränkt sfolkrättens allmänna lagar och fört kriget gemensamt med de slasegande staterna. Förhållandet mellan England och unionsregeringen är alltjemnt godt, och de vilda rop mot England, som i ord och tryck höjas i Amerika, böra icke tilläggas alltför stor betydelse. England vill alltid visa rättvisa och fordrar blott, att man skall rättvist bedöma det. Prins Napoleon har med en talrik och lysande svit anländt till London och tagit logis i Clarendon Hotel. Resan stilles med bestämdhet i samband med den polska frågan. Times innehåller en artikel, hvari det hedervärda bladet råder vestmakterna att lugnt sticka den af Ryssland tillfogade förnärmelsen i fickan och icke vidare göra hvarandra några onyttiga förebråelser. England har nemligen, menar den stora men i polska saken lilla tidningen, lofvat att utöfva all den moralisk tryckning det kunnat, men ingenting vidare. — Man vet ej, om man skall skratta eller gråta, åt en sådan logik. Desto bättre tyckes Englands regering nu uppfatta sin sak mera praktiskt och vilja åvägabringa en gemensam förklaring från de trenne makterna om att den fördragsenliga förbindelsen mellan. Ryssland och konungariket är upphäfd. Wienertidningarne Vaterland och Botschafter meddela nemligen, att d. 27 sept. inträffat en fransk och en engelsk depesch ang. polska frågan, af hvilka den senare innehåller en närmare utveckling af den märkliga satsen i lord Russells härofvan omförmälda tal. Ang. den franska depeschen heter det i Vaterland, att Drouyn de Lhuys uti starka ordalag beklagar sig öfver den vändning, som förhandlingarne med Ryssland tagit, och förklarar den olyckliga utgången härleda sig af dena långsamhet, hvarmed de 3:ne makterna gått till väga, och af den svårighet, man ständigt rönt för att komma till en öfverenskommelse, emedan den brist på enighet, som härigenom förråddes, gaf Ryssland mod stt förkasta alla förslag. Till slut uppmanar han Österrike att handla gemensamt med Frankrike, utan att dock antyda hvad som skall ske. De ryska tidningarne jubla öfver det atsked på grått papper, som furst Gortsehakoff, gilvit vestmakterna, och den ryska organen i Paris, Le Nord, lemnar att helt florilegium al deras uttalanden. GlOSS (Rösten) säger: Ifall diplomatien föresatt sig, att utgjuta blod och till slut bära den polska natiouen till grafven, så har den nått sitt mål: har den deremot haft för afsigt, att verkligen komma polackarne till hjelp, så måste man: medge, att den klart ådagalagt sin vanmakt, eftersom den vunnit motsatsen till hvad den önskade. Petersburger Börstidning anser, att ett land, som är så fullt at mord och tortyr som Polen, icke förtjenar någon bättre behandling, än en militärdiktatur, och att ett folk, som man måst frånkänna dess politiska rättigheter, icke är värdt några liberala, reformer. Till slut förklarar bladet, att den allmänna meningen i Ryssland med rätta kännt sig kränkt öfver främlingars inblendning vi våra ryska tamiljeangelägenheter. I en korrespondens från Petersburg läses följande, som är af en tänkvärd märklighet: I an AA