orimlig sak, på det hela taget. Den unge mannen hade godt hufvud och belefvonhet. Han var af god familj och hade atminstone lysande utsigter. Han kunde ju gifta sig med Laura och resa till Italien för att egna några år ät utbildningen af sin konst. — Om det stackars barnet verkligen älskar honom mycket och han besvarar hennes böjelse, så skulle det vara grymt att af tyrannisk försigtighet låta leda sig att skilja dem från hvarandra. Den unge mannen tyckes verkligen vara ifrig att utmärka sig som konstnär, och för att kunna göra det borde han studera utomlands. Advokaten tänkte öfver detta sista under återstoden af sin ridt, och när han gick igenom den stenlagda salen; hvarest ryttarestöflor och sadlar hängde i det mystiskt färgade ljus, som trängde igenom de målade fönstren, hade han nästan blifvit ense med sig sjelf att Laura Mason och Launcelot Darrell borde genast gifta sig med hvarandra. Han tann sin hustru sittande i ett af biblivteksfönstren med händerna liggande orörliga i knäet och hlickarne fästade på trädgården framför henne. Hon spratt till, när han kom in och säg upp på honom med anletet stämpladt af liflig otålighet. — Har du varit på Hazlewood? frågade hon. — Ja, jag kommer nu derifrån. — Då råkade du väl — Hon afbröt sig plötsligt. Launcelot Darrells namn sväfvade på hennes läppar, men hon uttalade det icke för att ej röja hur mycket hon intresserade sig för honom. Hon fruktade icke att detta kunde illa uttydas; hon hade