cent. Jag är klcanor Vane, dotter till mr de Crespigny gamle vän. Gilbert Moncktons förvåning var utan granser. Mrs Darrell hade berättat honom Georg Vanes historia, men han hade aldrig hört omtalas att den yngsta dottern existerade. — Eleanor Vance, sade han; då är mrs Bannister din syster? — Hon är min halfsyster, och det var på hennes begäran, som jag flyttade till IIazlewood under antaget namn. Ni är väl icke ond på mig för det? — Ond på dig? Nej, bedrägeriet var ganska oskyldigt, fastän det var ett prof på din systers däraktiga högmod. Min kleanor förnedrades ej derigenom att hon måste draga nytta af sina talanger. Min stackars flicka som måste lita på sig sjelf, tillade han ömt, och gå ut i verlden med en hemlighet att bevara. Men hvarföre vill du att denna sak ännu hålles hemlig? Du blygs väl icke för din fars namn? — Jag skulle blygas för hans namn? Nej, visst icke! — Hvarföre vill du då hålla ditt verkliga namn hemligt? — Jag kan ej säga er skälet. Men ni håller ju ert löfte? Ni är ju för hederlig att bryta det. Mr Monckton såg undrande på flickans allvarliga ansigte. — Ja, jag skall ej bryta mitt löfte, sade han. Men jag kan ej förstå hvarföre du är så angelägen att dölja