Från Utlandet. Journal des Debats offentliggör ett mycket vidlyftigt manifest, som Polens nationalregering tillställt sin diplomatiske agent i Paris och London, furst Ladislaus Czartoryski. Det är dateradt Warschau d. 15 Aug., börjar med att uttala, det nationalregeringen hittills ansett det öfverflödigt att meddela fursten sina åsigter om uttalandena i den pågående diplomatiska notvexlingen mellan makterna och Ryssland, emedan den dels gick ut derifrån, att det blott tillkommer den polska nationen sjelf, att besluta om sitt öde, dels från öfvertygelsen om att fursten sjelf skulle veta, att på lämpligt sätt uppträda. Upprorets program, och mål är icke någon hemlighet för någon, och om man fäster afseende vid de i nämnda program uttalade principer, kan man lätt se, huru den polska nationen bör uppträda gentemot stormakternas förslag. På grund at det förtal mot insurrektionen, som ryska rege ringen begagnat i sina svar, finner nationalregeringen sig emellertid nu föranledd, att bryta sin tystnad och uttala sig närmare angående de förhandlingar som ega rum. Efter att på mycket smickrande sätt hafva omtalat grefve Rechbergs förra depesch, hvari yttras, att principerna för en god regering äro åde regerades förtroende för de regerande och lagens herravalde stäld öfver godtycklighetens; förklarar nationalregeringen, att det ryska regementet saknat och saknar såväl dessa som hvarje annat vilkor för en god regering, hvaremot hon sjelf — nationalregeringen — eger nationens aktning och förtroende — hvilket hon vågar förklara inför polska nationen och inför Enropa, utan att behöfva trukta för att bli motsagd. Detta gitver nationalregeringen rätt, att uttala sig i Polens namn intör Europa och tillkännagifva sin åsigt, på det makterna må kunna deraf hemta nödig kännedom. Wienerfördragen, som bestämt den polska nationens öde, men blifvit afslutade Åutan och emot den polska nationens vilja, kunna naturligtvis icke af nationalregeringen tagas till utgångspunkt, och hon nämner dem blott för att visa, huru Ryssland med afseende på dessa fördrag handlat mot tro och lofven inför Europa. Derpå utvecklas, huru Ryssland i allmänhet både emot Polen och Europa trampat tro och lofven under fötterna, och huru orätt man gör, då man påstår, att upproret blott hemtar sitt stöd utifrån, då det tvärtom utan ett allmänt missnöje inom hela Polen skulle varit en omöjlighet. Det polska upproret lider tvärtom af en helt ovanlig tryckning utifrån, under det omgifvande nationerna lägga alla hinder i vägen för dess befrämjande. Ryssland har sagt, att massorna icke deltaga i upproret, och betraktar denna omstänlighet som ett bevis på dess opopularitet. Massornas icke-deltagande härleder sig deraf, att de närgränsando makterna hindra tillförseln af vapen, hvarigenom massornas deltagande omöjliggöres. Furst Gortschakoff beskyller upproret för terrorism. Hvad kan väl bättre bevisa den ryska regeringens vanmakt Polen, än just det att den icke kan göra sig till herre öfver denna terrorism? Derefter sötier manifestet frisäga nationalregeringen från ke förebråelser för terrorism, som blott ha rylka lögner att tacka för sin uppkomst. Det ir ryssarne och icke nationalregeringen, som begå våldsverk, och då man jemfört ryssarnes skräckregering i Polen med turkarnes i Grekand, står det sista långt efter det första i afskyvärdhet, och ryssarne hafva begått flera våldsgerningar, än Ibrahim Pascha under sin skräckregering någonsin påtänkt Hvad rysarne kalla polsk terrorism, är icke annat än den frivilliga sammansmältningen af nationala stridskrafter, som pålägga sig sjelfva en sträng lisciplin. — Det är Ryssland, som ålägger ss den sorgliga nödvändigheten att straffa, ty let är Ryssland som skapar förrädare i vår crets, aflönar spioner, uppmuntrar till plunlring och underblåser det borgerliga kriget. Till slut uttalas, att nationalregeringen varit ingå på det af makterna op pf 1 — 2 4