TELL Svit I101ISCA SICBCUÄ LILL CIRNCTÄTIIIIK1119 G Sydstaterna som en sjelfständig krigförande makt. NewYork d. 7 sept.: Guvernören i Kentucky har vid öppnandet af statens lagstiftande församling förklarat sig emot negrernas beväpnande och förordat en förening med unionen på författningsenlig grundval. — Sceneriet tyckes snart bli det, att Sydstaterna komma att kämpa för negrernas frigifvande, såsom betingande deras egen frihet, och Nordstaterna att bekämpa det, emedan det är ett medel att värna Södern mot Norden. Så vexla rollerna, och ändock framhärdar man på åtskilliga håll i den tron, att Nordstaterna endast strida för slafveriets utrotande. Nordens bansarsartyg hafva åter utanför Charleston angripit fästena och tillfogat dem allvarsam skada, men dock till slut kastats tillbaka. Af de beslut, som å statistiska kongressen i Berlin fattades, må nämnas det angående internationel enhet i mått och vigt. Sektionen hade föreslagit, att man skulle förklara, det införandet af ett allmänt internationelt mått var af största vigt, och att det metriska systemet vore det ändamålsenligaste, att hvarje land borde med görligaste första införa det och obligatoriskt, samt för sakens befrämjande tillsätta en särskild myndighet; och att der land må besluta sig för att införa det nya. systemet facultativt, det då må införas i tullförvaltningen och undervisningen. bessa uttalanden antogos i pleno plenorum med alla röster mot en. Äfven myntenhet ansågs önskvärd, men ännu ej tillräckligt förberedd. Man beslöt uttala såsom önskligt, att den bestående myntindelningen förminskades till ett ringa tal och att alla myntsorter utgåfves efter metrisk vigt och till samma finhet. Senare Post. De trenne stormakter, hvilka uppträdt som Polens beskyddare, offentliggöra nu de depescher, som i dessa dagar besvarats af ryssarne. London Gazette innehåller lord Russells depesch, som är daterad d. 11 aug., Moniteur meddelar alla de trenne makternas till Petersburg afsända noter och PEurope publicerar grefve Rechbergs depesch, daterad d. 12 aug. Detta sista aktstycke utmärker sig för en klarhet och bestämdhet, hvilka äro sällsynta i diplomatiska uttalanden och kanske aldra sällsyntast i österrikiska depescher. Dess innehåll är hufvudsakligen detta: Grefve Rechberg börjar med att beklage, det Ryssland vicke gifvit ett mera tillfredsställande svar på de trenne makternas töreställningar, och bemöter derefter punkt för punkt furst Gortschakofls invänningar mot dessa, hvarpå han slutligen förkastar de förslag, som den ryske vice kanslern sjelt uppställt till lösande af den polska frågan. Att ordningen måste återupprättas i Polen, innan reformer kunna i detta land införas, att förhandlingar med främmande makter skulle se ut som en medgifven inblandning i inre angelägenheter och försvaga den ryska regeringens anseende, samt att polackarnes missnöje tillskrifves främmande inflytande, — förklaras af gretve Rechberg för ogrundade påståenden. Ryssland skulle just genom att mottaga de trenne makternas bistånd midt under kampen bana väg för hofsamma åsigter och betrygga en varaktig fred. Det är möjligt, att upprorets ledare icke vilja gå in på en förlikning; men bakom dem står hela massan af folket, hvars väpnade motstånd häntyder på att man med skäl kan anföra besvär mot ryska systemet, och befolkningen skall i Ryssland kunna vinna genom ett humant beteende och genom att skydda person och egendom. Till eslut heter det: Osterrike, Frankrike och England hafva fästat uppmärksamheten å den bjudande nödvändigheten af att slut göres på ett beklagansvärdt sakernas tillstånd, hvilket är farligt för Europa, och de hafva på samma gång angifvit de medel, som enligt deras åsigt skulle kunna användas för att komma tilll, målet, i det de erbjudit sitt bistånd för detsammas säkrare uppnående. Om Ryssland icke gör allt, hvad i dess makt står för att understödja dessa trenne staters moderata och försonliga afsigter, och om det icke slår in på den väg, som anvisats det af de vänskapliga makterna, så utsätter det sig för de all-. varsamma följder, hvilka en förlängning af oroligheterna i Polen kan medföra. De franska tidningarne anse det för afgjordt, att underhandlingarne med Ryssland om den polska frågan skola vara afslutade med furst Gortschakoffs sista noter, hvilka, såsom redan nämnts, kategoriskt afvisa hvarje främmande inblandning i den polska frågan, som af Ryssland kallas för en inre rysk. Diplomatiens nya nederlag är konstateradt — och Europa? Polska nationalregeringen säger som svar på denna fråga, att Europas diplomati är vilseledd och det sjelst vanmäktigt. Och så är det. ;