nvilka prestregermgen oreder sim 101JVÅIVaAn led. kåpa. Men häremot kan med fog uppstillas i den anmärkningen, att hvarken kejsar Napo-: leon eller den nye kejsar Maximilian hysa de bigotta böjelser, som skulle berättiga till den tron, att de vore hugade blindt kasta landet i prestreaktionismens händer. Båda hafva tillräckligt visat sig vara kraftiga män med blick för tidens fordringar, och särskildt skall Maximilian hafva lagt i dagen goda regentegenskaper, då förvaltningen af Lombardiet var honom anförtrodd. Mot hans humanitet och klokhet har man intet anmärkt. i Detta är en sida af saken, genom hvilken vi för Mexicos inre stadgande och utveckling hysa goda förhoppningar. Men det finnes äfven en annan sida, hvilken, om töretaget slår godt ut, skall ytterligare höja Napoleon III:s namn i historien och utplåna mången af de fläckar, som hvila på denne furste. Vi tro, att man för mycket förbiser, det äfven någon stor plan kan ligga till grund för Napoleons ihärdiga fasthållande vid sitt med så mycken kritik och opposition bemötta företag i Mexico. Denne regent har för många gånger, då omständigheterna så budit, gitvit vika för andras bättre mening och fogat sig efter förnuftiga råd, att man skulle kunna tilltro honom i denna sak en blott hemorrhoidalisk envishet. För egen del äro vi hugade, att anse hans mexicanska expedition vara frukten af en djup och god plan, vara en handling, som är värd en bättre uppskattning, än hvad un oftast blir den till del, ja, vi skulle tillochmed vilja ställa den bland Napoleons renast tänkta vider, för hvilka han ej tvekat att draga svärdet. Kort sagdt: vi tro, att Napoleon med Mexicos eröfring gifvit ett dödshugg åt slafveriet i Amerika — och den handlingen skulle väl kunna förtjena att få sitt eget blad i historien. För oss gestaltar sig nemligen ställningen sålunda: Det är ett faktum att den hittillsvarande bomullsodlingen i Sydstaterna, sådan den bedrifvits genom slafvar till arbetskrafter, efter någon tid alldeles utarmat hela sträckor jord, hvilka förut genom sin bördighet gifvit näring åt den rikaste växtlighet. -: På grund af denna utarmning af jorden kan man tydligt följa i spåren det sig alltmera mot vester dragande slasarbetet. Den ena sträckan jord etter den andra har utarmats och öfvergifvits eller sålts samt en annan längre vesterut inköpts af plantageegaren mot naturligen en ringa köpesumma. Mexicos herrliga jord lockade tjusande de vinningslystna amerikanarne, som äfven inkräktade alltmera på dess område, hvilket de öfverläto till bomullsodling med thy åtföljande vämjeligt slafarbete. Den stora amerikanska unio nen var för mäktig, att Mexico, som sjelft var söndradt och svagt genom inre oroligheter, skulle kunnat i längden motstå dess påtryckning; af samma skäl ville ej heller någon europeisk makt blanda sig i tvisten. Men då nu Amerikas union splittrades genom inre tvedrägt och ett årslångt krig uppstod, hvars bestämda resultat måste, hurudan den närmaste utgången än blir, vara det, att känslan af att vara ett folk med gemensamma intressen och gemensamt mål för alltid utplånats hos såväl Nordstaternas som Sydstaternas innevånare, var tiden inne att taga i tu med saken. En ny amerikansk union måste, om den kan komma till stånd, hvila på den bedrägligaste grunden af alla: eröfringens — och att den alltid alstrar svaghet, det är ett historiskt axiom. Man skall derföre icke hafva något att för Mexico befara under långa tider, åtminstone från unionens sida, isynnerhet som amerikanarne, om ej förr åtminstone då fred blis-, vit gjord, nogsamt skola lära sig känna huru krigets bördor trycka och väl vakta sig för att obetänksamt inleda ett nytt krig med en oviss utgång och af lång varaktighet. Den bedröfliga ställningen i det inre af Mexico manade äfven att taga vård om landet. Den början fransmännen gjort att der införa ordning och stadga kan ock antagas skola inom kort vinna bifall utaf hvaren tänkande och ordningsälskande mexicanare. Innan amerikanarne hunnit så bota sina egna refvor (förutsatt att Sydstaterna undertryckas), att de kunna tänka på en expedition mot Mexico, samtidigt med det de måste hålla de fientliga och gerna upproriska Sydstaterna i tygeln, kan derföre Mexico åter ha blifvit en stark eller åtminstone fullt enig (och enighet ger styrka) stat, hvilken sjelf kan bjuda spetsen åt en inkräktande fiende. Om således Mexico kan förmå att försvara sin gräns mot amerikanska unionen, skall det dermed äfven hafva satt en bom för slafveriet. Plantageegarne skola nödgas hålla sig inom de af Norden och Mexico angifna gränser. Det forna utödningssystemet måste utbytas mot ett rationelt jordbruk, och med ett rationelt arbete är slafarbete oförenligt, det betingar ovilkorligen fritt arbete. Men hvi då detta Frankrikes understödande af Sydstaterna? torde man invända. —— — 1— OM 5 —