———— — (—— —— — —— till skeppsmäklarens enskilta rum af en bland dem, som bugade sig för henne, som om hon varit en drottning. Den unga flickan sade sitt ärende myckat enkelt. Hon önskade få veta om en herre, vid namn Launcelot Darrell, hade afrest på Åthe Princess Alivia den 4 Okt. 52. Detta var allt hvad hon sade. Richard Thornton stod bredvid, spelande svåra passager ur den sista ouverturen på sin hattbräm endast af förlägenhet, emedan han beundrade och förvånades öfver miss Vanes lugna och säkra väsende. — Jag skall stanna i största förbindelse hos er, om ni kan gifva mig denna upplysning, sade hon slutligen, ty det är af mycken vigt för mig att fa veta haru denna sak förhåller sig. Skeppsmäklaren såg genom sina glasögon på det allvarliga ansigte, som med så mycket förtroende vändes mot hans. Han var gammal och hade dotterdöttrar, lika stora som Eleanor; han var likväl icke otillgänglig tör ett vac kert ansigtes inflytande. Det kastanjefärgade häret och den genomskinliga hatten bildade en lysande färgiläck i det dammiga kontorets skumrask. — Det skulle vara mycket oartigt om jag vägrade att bistå en ung dam, sade den gamle mannen hötligt. Jarvis. tillade han vändande sig till kontoristen, som fört Eleanor till hans rum, tror ni att ni kan söka upp listan på passagerarne på the Princess Alicia den 4 Oktober 52. Mr Jarvis, som dagen förut visat Richard på dör ren, sade att det kunde han säkert och gick att uträtte ärendet.