Göteborg d. 10 September 1863. Ett vigtigt riksdagsärende. Bland de frågor, som under innevarande riksdag förhandlats utaf ständerna, är bland de vigtigare en som diskuterades sistlidne lördag, ej allenast på grund af den stora penningesumma, det här gäller, utan äfven derföre att frågans afgörande i och för sig kan bli en verklig vändpunkt i Sveriges inre historia, samt lägga sjelfva hörnstenen till en ny grad at materiel utveckling, hvilken lika mycket måste smeka skaldens inbillningskraft som den mognade statsmannens af erfarenheten pröfvade omdöme. Diskussionen gällde nemligen frågan om ett statsanslag till Luleå elfs kanalisering, genom hvilket storartade företag en vigtig kommunikationsled skulle kunna öppnas och de tillgångar tillgodogöras, som nu ligga nästan värdelösa i Gellivare rika malmfält, i de ofantliga statsoch privata skogarne i trakten, uti de obegagnade fält och myror, hvilka nu skulle, underkastade ett rationelt jordbruk, inom kort bli ofantliga och genom jordens bördighet rika sädesfält, samt i de stora betesmarker, på hvilka skulle kunna grundas en vidsträckt och vinstgifvande boskapsoch ladugårdsskötsel. Redan det faktum, att staten och landet nu gå miste om de stora inkomster, som denna trakts öppnande for odling och industri skulle medföra, borde vara tillräckligt, att förmå staten anstränga sina krafter för åstadkommande af ett så behöfligt nervus rerum. Men detta är desto mera dess pligt, som sjelfva innevånarne i orten och äfven i andra trakter af Norrland stå färdiga att göra uppoffringar för åstadkommande af hvad de så lifligt önska och oundgåängligen behöfva. En hastig blick på framtiden måste äfven vara af natur att fylla våra bröst med de bästa förhoppningar, ty, såsom hrr Blanche nyligen yttrade inom borgareståndet, odlingen har så småningom stigit uppåt. Den har hoppat från fjell till sjell, från flod till flod, och står nu vid Luleå elf, hvilken är den drake, som bevakar Gellivares skatter; och, sade hr Lallerstedt, aken har dessutom en politisk sida. Norrbotten är nemligen en gränsprovins mot en farlig granne. Det är icke skäl, att försumma en sådan provins. Bäst är att parera alla eventualiteter. För staten är det fördelaktigt, om en sådan provins har en stark befolkning, och detta mål vinnes bäst genom anläggandet derstädes af en storartad industri. Betänka vi nu hvad kommunikationernas förbättrande och de på ett förädladt jordbruk nedlagda kapitalerna under senaste tiotalen al år åstadkommit i södra och mellersta Sverige, är den första känslan förvåning, ty framåtskridandet i materielt hänseende har varit så stort och omfattande, oaktadt de många ) Såsom ett ganska slående bevis derpå att hr Schwan saknar inflytande i ståndet, har man anfört, att då sekreterareplatsen skulle tillsättas, fästades dervid icke afscende. på den af talmannen lifligt förordade kandidaten (häradshöfding A. Rundqvist) utan antogs med stor röstöfvervigt advokatfiskal Björkman, för hvilken hr Schwan i början af riksdagen visade stor motvilja, men hvilken snart tillvann sig dennes J23J rr