skola ökas med de bataljoner, som till följe al armereduktionen i Italien återvända hem. Kejsar Napoleon har tillrådt polska emigrationen i Paris, att något nedstämma sina förhoppningar, och har för en af de mest ansedda ledarne derat förklarat, att Polen skall erhålla tillräckliga liberala medgifvanden och derefter kunna vara tillfreds. Då polacken tillät sig uttala ett tvilvel, svarade kejsaren: Polackarne måste tygla sina önskningar, liksom italienarne. En med 6,500 underskrifter försedd petition af franska arbetare, till förmån för Polen, har blikvit aflomnad till kejsaren och mottagen. churu kyligt. Från Warschan skrifves, att det lyckats i utlandet en fransk spion att få reda på ett dokument, som furst Czartoryski lät afsjända från London till Warschau, och känna adressaens namn, en katolsk prest i en by nära Warschau, vid namn Dodicki. Denne häktades ifördes till citadellet i Warschau. En husvisitation, som anställdes hos honom, förde ej ill något resultat, och presten sjelf förnekade bestämdt hvarje direkt eller indirekt delagande i upproret. Man var nära att srigilva honom, då underrättelse ingick, att stor bestörtning rådde hos polska komitön i London med anledning af prestens häktande, emedan denne skulle vara i vetskap om stora hemigheter ang. nationalregeringen och i ego af vigtiga dokumenter. Då hotelser ej hjelpte, sökte man nu genom lockande löften förmå mannen till bekännelse. IIan tycktes gifva vika och lofvade att lemna åtskilliga upplysningar, men önskade, att man törst skulle skicka honom en biktfader, som gaf honom absolution och fritog honom från den ed han afgitvit till nationalregeringen. En prest erhölls snart. Dodicki blef ensam med honom i sin cell, men då deras samtal tycktes vara väl länge, gick man in i cellen och möttes här af en förlärande scen. Dodicki låg som lik mördad på golfvet, och presten, som skulle bikta honom, låg i dödsryckningar rosslande bredvid honom. Han hade intagit en stor qvantitet blåsyra. Biktsadren hade alltid ansetts för en trogen anhängare af ryssarne. — Hvad hade händt? En dyster slöja hvilar öfver denna, såsom öfver så många andra omständigheter, i hvilka den polska nationalregeringen har del. Taczanowski har ej blifvit slagen af ryssarne. Han har tvärtom efter tvenne dagars strid nära Uzenstochau slagit ryssarne på flykten och fråntagit dem tvenne kanoner. Äfven andra af ryska organer som segrar betecknade säktningar visa sig ha utfallit mindre olyckligt för polackarne, än man sagt. Bland ryssarne i Kaukasien råder en allmän panic. De i ryska armån till stort antal instuckna polackarna desertera i massa och fly undan ibland bergen. Från norra Daghestan omtalas mera än 1,800 desertörer, och likaså från andra provinser. I Hugland har å ett varf varit under byggnad tvenne pansarångare, hvilka man anser vara ämnade för de amerikanska Sydstaternas räkning. Ett fredssällskap gjorde härom rapport hos regeringen och begärde, att denna skulle, enligt neutralitetslagen, förhindra utrustningen af nämnde krigsfartyg. Grefve Russell har nu afgifvit som svar härå, att den framlemnade rapporten eller angitvelsen icke stödjer sig på bestämda bevis, hvarföre regeringen tillsvidare ej kan vid densamma fästa vidare afseende. — Varfsegarne hatva emellertid skaffat sig papper på, att fartygen äro beställda för fransk räkning, så att de sannolikt skola utan hinder tå afgå till sin bestämmelseort. Engelske gesandten i Italien, Hudson, hvars återkallande väckt stort uppseende och ovilja, skall under vintern qvarstanna på sin post, den han troligen kommer att få behålla. Från Amerika skrifves, att Charlestons fall kan anses för temligen afgjordt. Bombardementet af de vid Charleston belägna fästena Sumter, Wagner och Greg har varat tr. d. 17 till och med d. 22 aug. Sumter är alldeles förstördt. Beskjutningen at sjelfva staden Charleston började d. 24 aug. Nordgeneralen Roscuanz har d. 21 aug. utan framgång beskjutit Chattanooga i Tennessce. — Nordgeneralen Wilder har d. 22 aug. passerat Tennessee, och man tror, att han Ounit svaätennnanrna förhkindalcan AAnnlan Oc