rran Utlandet. Vid furstekongressens i Frankfurt sista sammanträde d. 1 d:s beslöt man, att låta tillställa konungen af Preussen en ny kollektiv skrifvelse, hvilken börjar med den förklaring, att Tysklands furstar icke kunnat skiljas åt, utan att ännu en gång uttala sitt djupa beklagande af konung Wilhelms frånvaro, och hysande den förhoppning, att han skall med välvilja emottaga hvarje meddelande från sina förbundsvänner och eskildt den af dem nu antagna förbundsreformen. Till slut heter det: på vi alla varit lifvade af tysk endrägt och beredvillighet att göra uppoffringar, hatva vi blitvit fullkomligt ense sinsemellan angående reformen, och vi skola anse det för en stor lycka för oss alla och våra folk, om E. M:t, vår mäktige och välsinnade förbundsvän, skulle fatta beslut, genom hvilka Tyskland, tack vare enigheten mellan dess furstar, skall på den förbundslagliga grundvalen ernå en lyckobringande reform af sin författning. Åf denna vigtiga anledning försäkra vi ock ånyo 0. 8 v. 0. 8 v. Skrifvelsen är försedd med 22 underskrifter, aderton furstars och fyra borgmästares. Några formliga ministerkonferenser skola icke, efter kongressens upplösning, komma att ega rum 1 Frankfurt, men de statsmän, som beledsagat suveränerna skola sammanträda, för att tormelt afsluta furstarnes verk och bringa det till praktiskt utsörande. ÅA österrikisk sida hafva derföre grefve Rechberg och ministerrådet Biegeleben qvarstannat i Frankfurt. De flesta tyska furstarne hafva vid sin hemkomst från kongressen rönt det mest lysande mottagande i sina resp. hufvudstäder. Kejsaren af Osterrike anlände till Wien d. 4 d:s kl. 10!(, f. m. och mottogs på bangården af erkehertigarne, ministrarne och borgmästaren; den sistnämnde höll ett tal, hvari han uti borgarenas namn tackade kejsaren för hans sträfvanden efter att sastare sammansluta Tyskland. Kejsaren uttalade sin glädje öfver det vänliga mottagande han funnit och anmärkte derefter, att han i Frankfurt sökt uppträda som en varm törespråkare för Österrikes intressen, hvarföre det också gladde honom att kunna försäkra, det Osterrike öfverallt inom Tyskland mött den innerligaste sympati. Kejsarens färd från bangården till slottet genom de täta, jublande folkmassorna liknade ett triumftåg. — Konungen at Sachsen mottogs d. 3 d:s i Dresden med utomordentlig hänförelse; det ville nästan icke taga slut med hurraropen, blomsterregnet och välkomsttalen. Preussens deputerade kammare har blifvit upplöst genom en kongl. förordning af d. 2 d:s, på grund af en derom gjord, af hela ministeren undertecknad framställning. Denna, som lemnar ett nytt vittnesbörd af huru långt tvisten mellan Österrike och Preussen har gått, lyder sålunda: Efter det E. M:t behagat afsluta landtdagens session d. 27 maj d. å., derföre att majoriteten i deputerade kammaren vägrade E. M:ts regering sin medverkan, uttalade vi i vår underd. framställning af d. 15 juni d. å. den öfvertygelsen, att man icke desto mindre äfven innevarande år borde försöka ernå budgetens lagliga fastställande genom förnyade underhandlingar med landets representation, och att denna derföre borde inkallas så tidigt, att det skulle vara möjligt få budgeten resolverad före årets utgång. Vi kunde på samma gång ej undertrycka den äsigt, att det icke fanns nagon utsigt till att genom ytterligare förhandlingar uppnå en öfverenskommelse med den nuvarande deputerade kammaren ang. de sväfvando tvistefrågorna. Den ställning, som kammarens majoritet intagit till E. M:t och Eder regering, och de fordringar, genom hvilka den försökt göra ingrepp i kronans rättigheter, uteslöto hvarje hopp om ett tillfredsställande resultat af en fortsatt samverkan. Vi tilläto oss derföre i djupaste underdånighet framställa den äsigt, att en upplösning af deputerade kammaren ovilkorligen måste föregå landtdagens nya session. E. M:t behagade före Eder afresa i geheimerådet, som hölls d. 16 juni, biträda denna uppfattning och förbehålla Eder det definitiva beslutet om tidpunkten för upplösningen tills Eder återkomst till Berlin. Sakernas ställning i E. M:ts stater har sedan ej gifvit oss något skäl, att förändra de asigter, som E. M:t då godkände; deremot hafva på den tyska förbundsdagens område sträfvanden trädt i dagen, hvilkas omisskänliga afsigt det är, att fråntaga den preussiska staten den makt inom Tyskland och Europa, som är ett väl förvärfvadt arf af våra fäders berömda historia och hvilken det preussiska folket i alla tider varit beslutet att ej låta sig bestridas. Under dessa omständigheter skall det äfven för E. M:ts undersäter vara ett behof, att vid de förestående valen lägga i dagen det faktum, att ingen politisk tvist i vårt land griper, vid ett försök att såra Preussens oafhängighet och värdighet, nog djupt in, för att sätta folkets enighet på spel eller antasta den obrottsliga trohet, hvarmed det sasthänger vid sitt ärftliga herrskarehus. De senaste dagarnes händelser hafva derföre blott kunnat stärka oss i de framställningar, som vi i juni d. a. gjorde E. M:t, och då det till företagande af nya val skall åtgå en tid af nära tvenne månader, måste de af E. M:t i geheimestatsrådet d. 16 juni godkända åtgärder nu oförtöfvadt sättas i verket, för att det må kunna bli möjligt att åstadkomma, att den landtdag, som skall inkomma, ännu i år kan förhandla om budgeten. Vi framställa derfore underdänigst, att E. M:t nådigst vill sanktionera den i utkast bilagda förordning ang. deputerade kammarens upplösning. — Sjelfva förordningen består af blott ett par rader och innehåller, att deputerade kammaren är upplöst och att ministeren skall vidtaga hvad som af denna orsak är af nöden. Uti Polen kastar Ryssland alltjemt stora truppmassor till närheten af lithaniska och polska jernvägarne, för att kunna snabbt använ