våra brödrasolk med oss ingå ett dylikt förbund, göra de oss derföre en dubbel tjenst, för hvilken vi måste dem i hög grad förbundna och innerligt tacksamma. Eftersom fördraget, såsom sagdt är, ännu icke blifvit afslutadt, år det omöjligt att känna dess innehåll. Ett kan man dock anse för afgjordt: att den förpligtelse, som ingås är ömsesidig; att den ej allenast kommer att afse värnandet af Danmarks fi utan att vårt understöd äfven Jofvas Sverige och Norge, i händelse de skulle bli utsatta för någon krigsfara. Huru denna hjelp skall gifvas, om med en nu bestämd begränsning, eller om den vid hvarje tillsälle skall bli föremål för särskild öfverenskommelee; om den skall lemnas med den relativt största bördan för den angripne parten, eller med lika tunga för buda, derom vet man ingenting säkert; men det är sannolikast. at: hjelptruppernas antal blir en gång för alla an bestämdt, och att deras underhåll skall komma att hvila på den stat, till hvars bistånd de sändas. Man vet lika litet, huru casus belli och alllansförpligtelsens inträdande (casus foederis) bli betecknade; men vi tro, att man skall göra rättast uti att förutsätta, det rikenas verkliga historiska och politiska gränser jemväl bli förpligtelsens gränser, att casus belli träder i kraft, då de hotas. Vi tro, att det skulle vara lika orimligt att vänta eller begära, som omöjligt att uppnå något annat än detta. Man kan ej heller veta, om fördraget sk ma att innefatta någon artikel, hvilken st ut öfver ögonblickets behof; om det blott äsyftar ge mensamhot i försvar, eller äfven har ett aflägsnarmål: en närmare politisk förbindelse mellan Nordens riken. Det skulle synas oss klokt, om man genast kommit på det klara dermed, att denna allians icke allenast är afsedd att möta de närmaste eventualiteterna och blott bestå sasom ett tomt och innchållslöst begrepp, då ingen ögonskenlig sara mera hotar Nordens fred och säkerhet, utan älven att lägga grunden till en varaktig ställning. Men äfven om statsmännen, antingen af brist på enighet eller af brist på förutseende, icke nu redan kunnat antaga något dylikt, så är det dock i hvarje fall ur denna synpunkt det förbund, som nu skall komma till stånd, bör betraktas af alla dem, som vilja Nordens enhet. Och vare sig att något är i denna riktning afgjordt eller försummadt, omtaldt eller förtegadt. måste dock, såframt enhetstankan har i sig någon sanning och styrka, fördraget bli utgångpunkten för en gemensam nordisk polivk, hvilken måste af sig sjelf föra oss närmare detta mål, liksom det äfven är naturligt, att hvarje sträfvan dithän skall kunna framträda med vida större oförbehållsamhet och styrka än hittills, då Nordens enhet i försvarsförbundet funnit sitt första, enklaste och naturligaste, men blott temporära uttryck. Vi kunna derföre icke annat än högligen glädja oss öfver den utsigt, som nu öppnar sig för vårt fosterland. Om drifkraften kommit, såsom troligt är, utifrän, eller om en ömsesidig öfvertyg zelse angående nödvändigheten deraf samtidigt framträdt hos de resp. regeringarne, detta är likgiltigt, blott det sker, som nu bebådas. Förebygges derigenom exekution och krig, så skall den tryckande ovisshet, som så länge och så hårdt tyngt på alla våra förhållanden, efterträdas af en större trygghet, hvilken äfven skall framkalla större materielt lif och rörelse, ty vi skola då vida lugnare än förut kunna se den närmaste framtiden an. Kommer kriget det oaktadt, skola vi draga ut i det med godt hopp om en ärofull och god ut gång, och det skall då af sig sjelft påskynda vår politiska utveckling i den nu afgifna riktningen; ty blod är ett starkt sammanbindningsmedel; komma våra brödrafolk att utgjuta sitt blod för oss eller vi vårt för dem, skola vi hastigt växa ihop med dem till ett trefaldigt samfund. Riksdagen. Statsutskottet har i måndags på förmiddagen förehaft riksgäldsafdelningens utlåtande rörande det stundande jernvägslånet. Det vigtigaste beslutet är att summan som skulle upplånas nedsattes från 35 millioner till 32 millioner. Detta beslut fattades med 18 röster mot 14. Ett förslag att en del af lånet skulle upptagas inom landet erhöll endast 7 röster för sig. ÅÄfven i öfrigt erhöllo riksgäldskontorets fullmäktige fria händer; några mindre detaljer äro ännu oafgjorda. — Från bankooch lagutskotten ha inkommit 2:ne förslag, det ena om lag om enskilda banker med sedelutgifningsrätt och det andra om lag för banker utan sådan rättighet. Utskottet anser nemligen att sedan rikets ständer vid denna riksdag tattat beslut, i följd af hvilka nuvarande filialbanker komma att efterhand upphöra, olika bestämmelser böra gälla för nämnda två slags banker. Vid dem med sedelutgifningsrätt bör ansvarigheten vara solidarisk, dock med rättighet att intaga kommandit-delegare för högst hälften af det belopp, som de solidariske bolagsmännen (till ett antal af minst 30, och alla svenskar) insatt uti grundfonden. Vid öfriga banker är ansvarigheten icke solidarisk, men grundfonden får icke understiga 2 millioner rdr och bland delegarne måste minst finnas 20 svenska medborgare, hvarjemte förteckning å alla delegarne skall vara tillgänglig för allmänheten, hvilket äfven gäller sedelbankerna. Grundfonden för de senare får ej understiga en million rdr. Samma utskott föreslår äfven räntans frigifvande för försträckningar, som utan säkerhet af inteckning 1 fast egendom lemnas på viss tid, ej ötverstigande sex månader. Tiden då detta stadgande sk 1 träda i verket må lt