och undersäökningarne inom den anspråkslös och obetitlade kongress (British Association), son nyligen öppnat sin årliga session. Vära läsar må bry sina hjernor öfver de hemliga förveck lingarne mellan kejsardömen och furstendö men, som tilldraga sig Tysklands uppmärk samhet, men de behöfva blott kasta en blicl på ordföranden, sir William Armstrongs tal för att förstå vigten al de ämnen, som denn: kongress diskuterar. Kol, värme, gas, elek tricitet och snabbskrifning äro makter son ombildat verldens yta och utöfvat ett vigtigare inflytande äfven i politiska ämnen, än konun gen af Preussen eller fursten af Lippe-Det mold. hännedomen om egenskaperna hos dessa vanliga, men universela verkande kraf, ter har börjat nära beröra nationernas hvardagslif, och gör anspråk på lika uppmärksamhet af de praktiska menniskorna, som de dagliga händelserna inom det husliga och politiska litvet. British Association har nu sammanträdt i Newcastle efter en tid al 25 år, och sir William Armstrong har helt naturligt ledts till en öfverblick öfver de utomordentliga framsteg, som gjorts under denna tid. Det är verkligen mest inom denna korta period, som vetenskapen erhållit sin erkända praktiska vigt. Sedan år 1838 hafva jernvägar utgrenat sig öfver länderna, Atlantiska IIatvet har genomkorsats af ångare, elektriska telegrafer ha blifvit uppfunna och fullkomnade och hälften af de beundransvärda maskiner, som hundrafaldt ökat menniskans naturliga krafter, har bragts till verksamhet. Alla dessa uppfinningar hafva uppstått utan det minsta våld eller någon konstlad påtryckning. Ingen särskild lagstiftning har behöfts, för att utbilda dem. Uppfinningarnas utsäde tyckes nästan finnas i luften och endast atvakta lämpliga tider och förhållanden, för att gro och bringa fram sina outtömliga frukter Intet är måhända så anmärkningsvärdt inom detta fjerdedels sckel af framåtskridande, som det sätt, hvarpå den ena upptäckten ledt till den andra. Begagnandet at värmen t. ex. såsom medel att utveckla rörelsekraft har ledt till den upptäckt, att värmet är sjelft en rörelseform, så att tillochmed värmegraden kan noggrannt mätas efter ett visst qvantum rörelse. En grad på en Fahrenheits termometer framställer stigningen af 772 pounds vigt till en fots höjd, och dessa qvantiteter af värme och rörelse hafva bevisats vara konvertabla mot hvarandra. Denna omständighet har, i förening med sällsamma astronomiska iakttagelser, återigen ledt till de mest utomordentliga spekulationer öfver karakteren af och källan till solens värme, och sir William Armstrong anser det tör en icke oförnuftig hypotes, att solsystemets ljus och värme äro underkastade alldeles likartade operationer med dem som han och engelska amiralitetet ständigt praktisera uti. Om vi tänka oss, att ofantliga projektiler ständigt falla med ofantlig hastighet in uti solen, skulle detta sanno likt vara tillräckligt, för att beräkna den värmemängd, som den afgifver. Samma teori återigen kommer till begagnande i sir Williams egen vetenskap, och genom att pröfva den värme, som frambringas i en kanonkula, då den slår emot ett pansar, är det möjligt att uträkna den kraft, som kastas tillbaka från sidan af ett fartyg eller ett fäste och konsumeras i sjelfva projektilen. En viss summa rörelse i en kanonkula är eqvivalent med så och så mycket värme, och om vi mäta den värmemängd, som frambragts i kulan efter beröring med pansaret, veta vi, att den krast, som motsvarats af denna värme, konsumerats sjelfva kulan och att blott återstoden verkat på pansaret. Sälunda arbeta astronomi