rån Utlandet. Den polska frågan drager åter till sig uppmärksamheten, och det med en kraft som högligen talar för, att vi åter nalkas någon ny och vigtig phase af densamma. Det synes vara utom tvifvel att ryska regeringen verkligen skall äfven för sjelfva Polen besluta det blodiga skräcksystem, genom hvilket Muraview bragt Lithauen till lugn, men till detta lugn som råder å kyrkogården. YTvekar hon, skall det gammalryska, nu exalterade partiet drifva henne dertill. Det är naturligt, att polackarne inför en sådan förfärande framtid anstränga alla sina krafter, för att i det längsta skydda sig mot bödlarne och spänna hvarje sena, hvarje muskel, för att afvärja Lithauens öde. Vi stå således vid randen af en bitter, förfärande: kamp, om hvars öde vi tyvärr icke kunna sväfva i ovisshet, ifall ej Polen erhåller någon verklig hjelp af Europa eller andra oförutsedda omständigheter inträffa, hvilka kunna gifva större kraft åt dess sak. Betecknande för ryska regeringens hållning äro emellertid de korrespondenser, hvarmed de ryska tidningarne (beroende hoftrumpetare) nu regalera sina läsare. Nålunda skrifves under d. 22 augusti från Warschau till Nordiska Biet följande, hvars ryska ursprung och hemliga tendenser ej kunna förbises: Kan ni väl tänka er, att distriktet Warschau, är, oaktadt en garnison af 20,000 man som ständigt håller Warschau besatt, helt och hållet styrdt af insurgenterna, och att man i byarne finner 1 stället för trupper endast den revolutionära regeringens gensdarmer eller insurgenter, som nyligen blifvit enrollerade och ännu icke erhållit vapen? Det är nödvändigt, men ytterst nödvändigt, att finna en man, som är nog verksam och energisk, att befria distriktet Warschau från insurgenterna och de revolutionära gensdarmerna, och för att afskära alla förbindelser mellan konspiratörerna i Warschau och provinserna. Man hör härstädes icke mera talas om betydande band, men man bör deraf ingalunda draga den slutsatsen, att upproret är definitivt qväfdt inom konungariket Polen. Den revolutionära regeringen har! befallt cheferna, att kringsprida sitt folk på fälten, der de skola hjelpa bönderna med skörden och på samma gång göra propaganda, för att förmå dem till en aktiv delaktighet i upproret. en annan sida väntar man vapen och krigsammunition, som ständigt komma in från utlandet. Vår regering får ej misstaga sig härom och taga den respit man gifver henne för utmattning, hon bör tvärtom fördubbla sina försigtighetsmått, för att icke helt plötsligt bli alldeles öfverrumplad. En ytterligare omständighet, som talar för antagandet af ett system å la Muraview, är, att ryska regeringen nu kommer att, liksom förut i Lithauen, tillämpa konfiskationslagen i hela dess stränghet. Ett sällsamt dokument har nyligen sett dagen i Moskwa, nemligen ett tal, som metropolitanen (biskopen) i den gamla ryska hufvudstaden hållit till kejsar Alexander. Spräket deri är nästan krigiskt, såsom läsaren kan finna härnedan: Fromme monark! I det vi, efter vår pligt och vårt hjerta, tala till dig inför fredens gud, bedja vi himlen om frid för din af regeringsomsorgerna upptagna själ, för ditt hus och ditt rike. Men fredens gud kallas äfven härarnes gud och det folks gud, som han genom tron gjort till sitt. Ditt folks fred har störts genom förvirringar, som uppstått vid en af gränserna till ditt stora rike, hos ett litet folk, som redan mer än en gång blifvit straffadt för sina oordningar, hvilket endast genom dina företrädares nåd består såsom konungarike, och som