nemligen otvifvelaktigt, att man i Finland, på grund af ryska truppers ovanligt stora koncentrering derstädes, befinner sig i någon oro angående den större eller mindre sannolikheiten för ett krig, hvars följder äfven kunna ndraga storfurstendömet i förvecklingarne. Vid denna oro måste kejsaren fästa afseende och derföre beröra dess orsaker i sitt tal. Sålunda skall kanske det öfriga Europa från den undangömda vrå af verlden, som kallas Finland, höra alla ryssars absolutistiske sjeltherrskare, tvungen att böja sig under ett litet folks fasta vilja, uttala sig i en quasikonstitutionel församling öfver det öde ettannat ar hans tolk, som begär samma frioch rättigheter, har att vänta, samt öfver krig eller fred för hela det öfriga Europa. Situationen skall taga sig något underlig ut, det måste medgifvas — men hvad kan man ej vänta sig nu i våra dagar, då en förut reaktionär österrikisk furste genom sin liberalism slår en annan förut liberalare rival i Tyskland ur brädet; då republikanska statsmän knyta förbindelser med en despot motett koallseradt Europa, som fordrar fria författningar för ett under despoten suckande land; då en mäktig furste kullkastar i ett land en republikansk författning och upprättar kejsardömet, för att kunna gifva frihet och ordning åt detta samma land; då en feberaktig republik, hvars lagbok har till principium n:o 1: frihet, med våld vill underkutva en annan sederativ republik, som, begagnande sin rätt till frihet, skiljt sig från den förra; då ...ja, en massa af andra inkonseqventa förhållanden träder stundligen fram för betraktarens blick, tydligt utvisande, att stora hvälfningar förestå, innan det hela kan få en stadgad och ordnad gestalt. Samtidigt med landtdagens öppnande skall den i trakten at Helsingtors förlagda ryska grenadierdivisionen indragas till hufvudstaden. H. D. säger, att en så stor truppsamling aldrig förr visat sig i Helsingfors. Den kommer nemligen, att sammanlagd bestå af omkring 20,000 man, eller en soldat på hvarje innevånare i hufvudstaden. — Det synes föga tala för rent ärliga uppsåt, att en monark, då han efter 50 års godtycklig regering i ett land ändtligen åter öppnar vägen för detta till konstitutionelt framåtskridande, omgitver sig med en, relativt taget, hel arme i en stad, liksom för att låta folket förstå, att: hvad jag ger, det gifver jag som far, fordren j mera och viljen j handla sjeltva af egen tanke och kraft, då sitter riset bak spegeln; j ären ej ett politiskt myndigt folk, ej heller jag eder konstitutionele monark, j ären barn och jag eder tar. Det är denna omöjliga blandning at sanning och falskhet, af kratt och svaghet, af frihet och despotism, som utgör ett tramstående drag i det ryska systemet och en gång måste bli dettas död. Man väntar i Finland snart utfärdandet af en förordning, hvilken bestämmer, att siltvermyntet från d. 1 Jan. blir det enda lagliga betalningsmedlet i Finland. Från Orimatiela skritves till Helsingfors Dagblad, att d. 9 Aug. hölls derstädes val at elektorer, som skulle deltaga i riksdagsmannavalen vid häradsrätterna i hvardera af de tingslag, till hvilka denna socken hörer. Ållmogen hade samlat sig ganska talrikt vid tillsället. Innan de likväl skredo till val af ifrägavarande deputerade, oönskade de uppgilva några, enligt deras ötvertygelse, högst nöd vändiga förändringar i nuvarande förhållanden, hvilka trågor de ansågo vara på rättvisa och billighet grundade och tör det allmänna bästa oundgingligen nödvändiga samt böra af de blifvunde ombuden vid landtdagen påyrkas. Då det måste vara af intresse för oss att erfara hvilka önskningar, som direkte utgå från folket, meddela vi här nedan fordringarne: 41:0) Skattetungan har härförinnan varit högst ojemn och obilligt fördelad, samt lagd särdeles på den mindre bemedlade delen af folket, då säterioch rusthållsinnehafvarne samt adelståndet äro mer eller mindre befriade från skattetungan. Detta förhållande är i högsta grad orättvist och obilligt, och bör all skattetunga med dertill hörande skjutsningsoch vägabyggnadsskyldigheter, soldaters underhållande m. m., fördelas å alla landets invånare och af alla gemensamt bäras i förhållande till enhvars förmåner af statsskicket. Alla ståndsprivilegier böra, såsom numera otidsenliga och orättvisa, helt och hållet försvinna, och alla landets invånare blifva likställda i både rättigheter och skyldigheter. 2:o) I hvarje kommun bör det språk, som i kommunen är det förherrskande, vid alla kommunen rörande frågor och i alla kommunen tillhörande handlingar begagnas, på det enhvar sjelf må kunna läsa och förstå allt hvad hans rätt kan angå. 3:0) All censur, såsom betungande landet med onödiga utgifter och för landets tidsenliga utveckling i synnerlig måtto hinderlig samt endast alstrande m