en utgångspunkt för våra sträfvanden kunde finnas. Det förefanns visserligen skäl, att något dugligt skulle deraf framgå. Men det var då endast fråga om teoretiska beslut, och fara var således för handen, att en förändrad situation skulle kunna rubba denna enighet mom det nationala partict. Det har emellertid icke gått så. Församlingen har bestått profvet. Man har befarat söndringar inom församlingen och det nationala partiet, ja, det saknades icke sådana, som skulle önskat dem. Men så skedde icke. Efter en mycket grundlig diskussion hafva vi vid vigtiga vändningar i Tysklands oden ej allenast bevarat en enstämmig hållning, utan äfven visat tyska nationen och utlandet, att vi lärt undertrycka schismerna inför stora praktiska frågor. Det här upplefda skall förbli oss oförgätligt och stödja oss vid vår vidare politiska verksamhet. En sak till skulle jag vilja anmärka: man har under debatten flera gånger framkastat ordet revolution; vi äro ett reformparti. Endast i få fall hafva stora förändringar i folkens lit genomfi på reformens väg. Partiernas passioner, de mäktig blindhet och fölstockelse hafva ej tillatit en sådan sakernas gång. En stor nationel reformrörelse har ännu en gång gripit vårt folk. Jag befarar att det är sista försöket, ifall det misslyckas. Och likväl är intet folk mera i stånd att skapa sig ett stort och mäktigt fädernesland. Det finnes intet folk, som är så moderat i sina anspråk. Om äfven nu dess förhoppningar icke uppfyllas, då måste det tyska folket, det nationala partiet frisäga sig från följderna. Det vill ej, det kan ej göra någon revolution; men jag fruktar, att om de sista förhoppningarne stranda, skall efter detta parti komma ett annat, som ej vill alls veta af några reformer. Härmed förklarar jag sessionen slutad ete. Underrättelserna från Ryssland förmäla om vidt omfsattande rustningar derstädes, att man begynnar säga, att Ryssland vill börja dansen, ehuru dessa förberedelser äfven kunna betraktas som nödiga försigtighetsmått. Faktiskt är dock att de ryska tidningarne föra ett språk, som synes allt annat än egnadt att lugna sinnena och bebåda en mera fredlig fas at den polska frågan. Och detta synes tala för ett al många politiska män hylladt antagande, att Rysslands ej fruktar kriget, utan tvärtom vill med kraft uppträda, i händelse ett sådant skulle bryta ut. Möjligt är likväl att Ryssland krigiska tournure och later nu endast föranledas af ett politiskt trolleri, afsedt att ingifva såväl det öfriga Europa som sjelfva ryska folket en vördsam respekt för kolossen. Att emellertid Europa låter sig nöja med dessa kränkningar emot det, är nesligt ovärdigt. Winertidningen Presse säger, att Ryssland tänker snarligen öfverraska vorlden med en polsk konstitution. Furst Gortschakoff har för afsigt, säges det, att besvara de 3:ne makternas noter med en stor contrecoup; han skall vilja erbjuda sig, att vilja gå längre än de ingendera parten tillfredsställande fordringarne af de intervenerande makterna och rent af frigifva hertigdömet Warschau. — Denna berättelse smakar väl mycket af konjekturer. I Petersburg äro tvenne partier i verksamhet. Den slaviska propagandan sträfvar mer in någonsin i sin riktning, medan det officiela Ryssland laverar, för att vinna tid, tills Polen antingen vunnits genom öfvertalelse eller undertryckts med våld. Vi omnämnde för någon tid sedan ett upprop från ryska patrioter till polackarne. Detsamma föreligger nu. Dess ton är i hög grad sårande och utmanande mot det öfriga Europa. Det heter i detsamma bl. a:: Sen j då verkligen icke att våra gemensamma fienders ansträngningar endast äro riktade på att fördröja den stund, då de underkufvade slaviska folken bli fria och äfven det tyska folket skall nedsjunka till edra undersåter, då med vår tillhjelp det slaviska baneret skall svaja öfver de yttersta gränserna af vårt fidernesland och under er medverkan den slaviska flaggan stolt korsa Bostoren och Östersjön? Hvad kunnen j vänta af Österrike, som begret eder, Wiens befriare, då j sträckte emot det edra bedjande händer, med de bedrägliga tårarne af en bigott qvinna, som lönade Nicolai högsinthet med en verlden för vånande otack, som begagnar eder, för att hindra slavismens mäktiga framåtilande? Hvad vänta af Frankrike, hvars monark söker genom lögn och bedrägeri bibehålla sin usurperade tron och den usurperade äran af att vara ett snille? Hvad af Eng-land, som med lugn drifver snöd handel med folkens öde och, för att spara egna penningar och eget blod, på eder bekostnad söker fördröja utförandet af slavismens stora mission i Östern? Betänken, hvad Englands, Frankrikes och Österrikes sympatier hittills gagnat er, hvad dessa regeringar hittills vidtagit för åtgärder, för att bekräfta de tomma fraser, med hvilka de uppehålla eder och uppmana till brödrakampen! Kännen j icke eder förnedring, när j sträcken ut edra händer mot tyskar, fransmän och engelsmän, och förgäfves anropen om hjelp dem, som äro eder stams fiender, som städse bedragit er med sina löften och smekat er med den diplomatiska honungens bedrägliga ord, för att senare öfvergifva eder och återvända till den gamla vänskapen till vår kejsare? Det vore sannerligen mera hedrande för eder, att glömma de outförbara drömmarne, nära förbinda er med Ryssland, såsom Polen och Lithauen en gång gjort, att bemöda er om att: i förening med oss, förena alla de efter räddning längtande medlem222 Af SsL, IaViöOEA (GH;J; 4till an anda otata