Från Utlandet. I lördags hade furstekongressen i Frankfurt sitt tredje sammanträde, hvarvid flera artiklar Österrikes reformförslag blefvo diskuterade och fastställda, deribland den angående direkoritet. Storhertigen af Baden athöll sig ensam från att rösta. Äfven i måndags hölls sammanträde, hvarvid visade sig hog, att medgifva äfven ett annat reformförslags genomlrifvande, nemligen en ny tysk deputerade kammare, af hvars medlemmar två tredjedelar skola utses genom direkta folkval. Detta är ett medgifvande å furstarnes sida, som innebär ett stort steg framåt i tyska frågans reorganisation. Preussiske konungens svar på furstarnes kollektiva inbjudning offentliggöres nu i den preussiska statstidningen. Det heter deri: -IIuru ogerna jag än afhåller mig från att mottaga en inbjudning, som upprepas i sormer, hvilka äro för mig så ärofulla, är dock ännu i detta ögonblick min åsigt densamma, som dref mig till förklaringen af d. 4 d:s, och jag sasthåller vid den så mycket mera, som jag ännu icke erhållit något officielt meddelande rörande de förslag, som lagts till grund för förhandlingarna. Hvad som på en annan. väg kommit till min kunskap måste stärka mig i min afsigt, att först fatta beslut, då saken blifvit på ett ändamålsenligt sätt förberedd och mina rådgifvare kunna taga under grundligt öfvervägande, hvilka ändringar som böra vidtagas i Förbundsförfattningen med hänsyn till Preussens berättigade makt och nationens intressen. Jag är skyldig mitt land och Tysklands sak, att icke utan förutgången pröfning afgifva några bindande förklaringar gent emot mina förbundskamrater; men utan sådana förklaringar skulle mitt deltagande i förhandlingarne icke ega rum. Slutligen förklarar konungen, att han beredvilligt mottager sina Förbundsvänners meddelanden och vill öfverväga angående dem med den omsorg, som han alltid visat för det gemensamma fäderneslandets intressen. Äfvenledes offentliggöres en depesch från Bismarck till preussiske gesandten i Frankfurt, Sydow. Den är daterad Baden-Baden d. 21:ste d:s och lyder sålunda: Österrikes reformplaner öfverensstämma enligt vår åsigt hvarken med den preussiska monarkiens berättigade ställning eller med det tyska folkets intressen. Preussen skulle genom att antaga förslagen afsäga sig den ställning, som gifvit det makt inom det europeiska statsförbundet och grundat dess forntid. och utsätta sig för att låta landets krafter tjena afsigter, hvilka ej beröra dess intressen och för hvilkas afgörande vi skulle sakna det mått af inflytande och kontroll, hvarpå vi hafva berättigade anspråk. Kongressen tros skola afslutas som i dag. I Säddeutsche Zeitung läses: Man skall troligen bli ense om ett direktorium, bestående af 7 medlemmar. Bredvid Österrike, Preussen och Bayern skola tvenne platser omvexlande besättas af Sachsen, Hannover och Wärtemberg och tvenne genom val, företagna af de mindre staterna. Den bredvid kongressen arbetande församlingen af deputerade från de olika tyska landtdagarne har d. 22 d:s äfven fattat beslut i den dansk-tyska frågan, gående derpå ut: enligt den af tyska centralstyrelsen erkända provisoriska regeringens förfarande d. 15 sept. 1848 äro båda hertigdömena Slesvig-Holstein med hvarandra förbundna såsom sjelfständiga stater under oldenburgska linien; 1851—52 ärs fördrag hafva, alldenstund de aldrig varit af hertigdömena accepterade, för Tyskland ingen bindande krast. Förbundsbeslutet af den 9 juni 1863, ehuru otillräckligt, antages i förhoppning, att det de facto utsträckes till afgörande af hela schleswig-holsteinska frågan. — Sedan ett nytt interimsutskott blifvit valdt, upplöste ordföranden v. Bennigsen församlingen med ett af bifallsrop ofta afbrutet revolutionärt tal, ungefär så lydande: Mina herrar! Det åligger mig nu, att upplösa den tyska deputerado församlingens session. Jag kan ej göra det, utan att ställa några ord till eder. Då förl år församlingen trädde tillsammans i Weimar, måste den ännu avnas som ett försök huruvida en fast punkt.