åt andra och värdigare granskare. Det är tillräckligt att angifva förf:s tankegång härutinnan. Folkföreställningen fordrade af Messias underverk. Jesus måste derföre välja mellan att afstå från sin mission, eller bli thaumaturg. Jesus trodde sjelf på underverk, och en af hans djupast rotade åsigter var, att med tro och bön förmår menniskan allt öfver sin natur. Han hade ingen föreställning om rationel läkarekonst, utan trodde liksom alla andra, att kurerandet borde verkställas genom religiös utöfning. Det var således en moralisk sak; Jesus, som kände sin mor a styrka, kunde tro sig särskildt begåfvad med förmågan att kurera. Öfvertygad att vidröringen af hans kläder, hans händers paläggning o. d. gjorde de sjuka godt, skulle han varit härd, om han vägrat de lidande en lindring, som han kunde förskaffa dem. De sjukas kurerande ansågs för ett af tecknen på Guds rike och sattes alltid i samband med de fattigas emancipation. Bada voro tecknen på den stora revolution, som skulle föra till afhjelpandet af alla bräckligheter. Vi måste utan tvekan medgifva, att handlingar, hvilka nu skulle anses för bevis på illusion eller vansinne, innehaft en stor plats i Jesu lif. Men bör man för denna ogunstiga sida uppoffra den sublima sidan af ett sådant lif? Må vi akta oss derför. En simpel trollkarl, såsom Simon magikern, hade ej åstadkommit en sådan moralisk revolution, som den Jesus utlört Om thaumaturgen hade hos Jesus utplånat moralisten och den religi reformatorn, skulle från honom utgått en theurgisk skola och icke kristendomen. -Jesu underverk voro ett våld, som hans sekel gjorde på honom, ett medgifvande som nödvändigheten aftvang honom, Också hafva exorcisten och thaumaturgen fallit; men den andlige reformatorn skall lefva evigt. I adertonde kapitlet framhälles Den bestämda formen för Jesu tankar om Guds rike. Jesu apokalyptiska tankar i deras fullständigaste form kunna sammanfattas sålunda: Mensklighetens nuvarande ordning nalkas sitt slut. Detta slut skall vara en ofantlig revolution, fett qvallikt födslosmärtornas; en palingenesi eller -pänyttsödelse,, föregången af svåra olyckor och bebädad genom sällsamma fenomener. På den stora dagen skall tecknet af Menniskones Son visa sig på himlen; det skall bli en ljungande och bländande syn lik den på Sinai berg, en häftig storm skall sönderslita skyn, i det en blixt ilar i ett ögonblick från Öster till Vester. Messias skall synas i skyn, i sin ära och sitt majes vid trumpeternas ljud, omgifven af englar. Hans lär jungar skola sitta på troner omkring honom, och Messias skall skrida till den yttersta domen. De utvalda skola inträda i ljufliga boningar, som från verldens början varit dem beredda; de andra skola gå till Gehenna, Satans vistelseort. Denna sakernas nya ordning skall vara evig. Paradiset och Gehenna skola icke ha något slut. En oöfverstiglig afgrund skiljer dem från hvarandra. Menniskones son, som sitter på Guds högra hand, skall föra presidiet i detta verldens och mensklighetens evigt bestämda tillstånd. Att detta af lärjungarne, och i vissa ögonblick af mästaren sjelf, togs efter bokstafven, framgår med oförneklig visshet ur den tidens skrifter. Men Jesus gick aldrig till någon afgjord bestämdhet. När man frågade honom om tiden för Guds rikes ankomst, vägrade han alltid att svara; en gång tillochmed förklarade han att den dagen och den stunden känner Fadren allena, som ej uppenbarat den hvarken för englarne eller Sonen. Verlden har icke slutat, såsom Jesus bebådat, såsom hans lärjungar trodde; men den har blifvit förnyad och i en förnyad mening såsom Jesus ville det. Derföre att hans tanke hade två sidor var den rik. Det sanna Guds rike, andens rike, har han grundat vid sidan om den kalla och omöjliga föreställningen om ett annalkande i ståt. Kanskevar ock detta snarare andras irring än hans, och om det är sannt, att han sjelf delat allas illusion — hvad gör det, då hans dröm gjort honom stark mot döden och understödt honom i en kamp, i hvilken han annars kanske skulle varit den svage. (Slut med nästa kapitel.) Göleborg d. 25 Augusti 1863. Kongl. salut gafs i går med anledning deraf att II. K. II. prins August då tyllde 32 år. Teater. Hr Zetterholm fortfar att bjuda oss på de mest omvexlande saker. Sålunda få vi i dag åtor tillfälle att göra bekantskap med ett för vår scen nytt stycke, kalladt ,, Et kruthus, komedi i 3 akter, fritt öfversatt från franskan, hvilken komedi skall vara at en! ovanligt tilldragande beskaffenhet. Derjemte har hr Z., på uppmaning från flera håll, för 2:ne representationer engagerat den i taket promenerande hr James Palmer samt undermenniskan William Stafford, en ung akrobat. Dessa komma att i afton utföra 3 nummer. Orkesterkonserten i Trädgårdsföreningen i går afton, uppskjuten sedan förra veckan då missgynnande väderlek hindrade densammas gifvande, hade utlockat en talrik mängd åhörare, hvilka under den vackra augustiqvällen njöto af de väl utförda musiknumren. — Vi hafva hört berättas att direktör Czapek lär ha för atsigt, att gitva de återstående af de beslutade musiktillställningarne i Trädgårdsföreningen i form af matincer i st. för soireer, tillsolje deraf att aftnarne nu redan äro ganska kyliga. Coldinu-orden härstädes firade sistlidne söndag sin sommarfest med en utfärd pr äng— Ja men under allt deffa clömmer 1ao I