som i detta styckes vederlikar, brokigt omkring hvarandra. Bredvid den krasst realistiske personagen vandrar den imaginäre dimsiguren, och möjligen skymtar här och hvar fram en gestalt, som förmäler de båda ytterligneterna och gifver intresse åt situationen, äfven om denna ej i ett besängdt upptåg uppnår sitt mål: skrattsalfvan från publikum. Uti Oroliga Tider hafva vi en oskuld från landet, denna gång en 26 års gammal karl, en landtbrukare från Vestergötland, som genom en farbrors besynnerliga testamente fått ärfva 200,000 rdr, mot vilkor, att han inom 3:ne månader efter delfåendet af testamentet gifter sig, annars tilltaller arfvet en hans kusin, en ung baron, en bon vivant i Stockholm. Den landtlige 26 års gamle oskulden i byxor ser sig skyndsamt om efter en maka ner i Vestergyllen, men finner ingen honom täckelig, hvarföre han, som nu blott har en månad qvar, reser upp till Stockholm, för att välja sig en brud. Han tager in på ett hotell, der ban blir bekant med kocken slags figurer röra sig i Oroliga Tider, lik på stället, som är ett ljust hufvud och för tillfället just gått ur sin tjenst. Kockens språk väcker hans intresse och han tager honom till sin homme daffaire, med vilkor att han skall skaffa honom en maka inom den bestämda tiden. De båda nya vännerna begifva sig till den oskuldsfulle arftagarens kusin, hvilken genast spinner upp intriger, för att hindra honom från att bli gift. Men homme daffairen vakar öfver sin klient och följer honom som skuggan — härunder inträffa naturligen många äfventyr af uppsluppet slag. Vi böra ej redogöra för dem, utan hänvisa läsaren till beskådande af sjelfva stycket; han skulle dessutom förlora mycket på att ej få se dem framställda så con amore och lifligt som Södra Teaterns skådespelarel återgifva dem på scenen. Emellertid har den unge oskulden under styckets gång blifvit bekant med en modest modiste, till hvilken han friar ock får ja. Efter en del nya äfventyr få de och hvarandra, allt under hägn at den moderne Sganarel eller Henrik, som i homme daffairen, qvasimäklaren, den blyge vestgötens vän har sin representant. Hvaraf pjesen egentligen erhållit sitt namn, kan man endast sluta at en bipersons egenheter. Denne är nemligen en vurm i politiken och väntar i hvarje stund, att det skall bryta löst i Europa, hvarföre han under dessa oroliga tider icke vill veta af några förlotningar eller giftermål. Med hufvudhjelten eller hufvudhjeltarne har namnet ingenting gemensamt. Vi behöfva knappast säga, att spelet var godt, ja, ofta förträffligt. Allt går hos det Zetterholmska skådespelaresällskapet så jemnt, så ledigt och lifligt, att man finner sig angenämt fängslad och ofta måste, äfven då stycket är svagt, hjertligt skratta åt ett godt och komiskt spel. Den oskuldsfulle vestgöten hade i hr Thegerström en god representant, som visste att med jemn och aldrig öfverslående komik hålla uppe sin roll, hvilken är en al de ofvan angifna imaginära. Dernäst förtjenar nämnas hr Nyforss, kocken-mäklaren, som dock ej hade tillfälle att här inlägga den vis comica, hvaraf han är i besittning, då det gäl-. ler att återgitva en typ ur vårt eget reala lif. Detta besvärade synbarligen ätven ibland, men en så van komiker som hr Nytorss vet likväl oftast att det oaktadt gifva sitt spel intresse. Äfven hr Lindström, såsom den politiske vurmen, gaf en god färg åt sin roll. Öfriga figurer voro blott biroller, som endast i tilltälliga situationer kunde intressera, fastän de alla spelades jemnt och ledigt. Hrr Thegerström och Nyforss inropades etter representationens slut. Bältespännarne. Den vackra gruppen är nu återställd i sitt törra skick. I går på morgonen blef nemligen den afbrutna och sedermera återfunna handen ånyo fogad till konstverket, hvilket lyckats så väl, att man numera knappt kan märka det våld, som öfvergått detsamma. Hopfogningen verkställdes af bleckslagaremästaren G. W. C. Billqvist, känd såsom god mdellör. En äfventyrare. Man torde påminna sig, att sedan ett par års tid en äfventyrare, finne till börden, vid namn Kivinicki-Stenteldt grasserat ömsom i Sverige, ömsom i Norge och Danmark, och genom åtskilliga bedräg rier gjort sig ökänd i flera af våra städer. Denne person, som sedan ett par dagar uppehållit sig i Göteborg, blef i går på en restauration härstädes häktad, tillfölje af ett från kronofogden Ringius i Varberg ingånget telegram, deri Kivinicki angats såsom misstänkt för diverse stölder, begångna i sistnämnde stad. Loftlöberen James Palmer, om hvil— . 11 1