dan hon, som hon förmodade vore ,otidigt född. Målet hänvisades till Rådhusrätten och tilläts emellertid Anna Olsson att tillsvidare vistas på fri fot. — En annan enka hade också varit illa ute. Denna hette Sara Svensson, från Haga, och hade från en bekant från förra bättre tider tillgripit en hvit underkjol. Hon hade den 7 d:s infunnit sig hos denna bekanta, hustru Maria Jonsson, boende i Bolins hus vid Jernvägstorget, för att anhålla om något arbete, men då dadant för tillfället ej fanns att erhålla, gick Sara Svensson upp på den olåsta vinden, der hon lade sig till nämnda hvita stärkkjol. En flicka hade visserligen sett då Sara gick uppför vindstrappan, hyarom hon underrättade hustru Jonsson, men denna ville ej tro något ondt om sin väninna, fö härom dagen då hon saknade kjolen. Sara Svensson kommer emellertid på besök, med samma begäran som förra gången, då hustru Jonsson nämner tillgreppet och söker förmå Sara till b nnelse. Då detta ej lyckades, skickades efter polis, men under budets frånvaro kröp sanningen fram. Oaktadt hennes visade medgörlighet tog polisen likväl hand om henne och vid gårdagens förhör vidhöll hon sin bekännelse. Kjolen förevisades och värderades af den ömsinta målsegarinnan till 2 rdr, hvilket värde dock säkerligen kommer att höjas i Radhusrätten, dit målet förvistes. Äfven Sara Svensson fick tillsvidare gå, men jolen, som skall uppvisas för Rådhusrätten måste bli qvar. rr vr