Rättegång gsoch holissaker. Poliskammaren Hemmansegaren Bengt Perssons dotter Anna Johanna fick marknadsafton på förmiddagen helt oförväntadt se en grön vacker, men tom sammets-portmonnå, försedd med stälkedja och garnering af stälperlor, falla utur en af vådorna på den väf hon vid fadrens vagn höll på att uppmäta. Hon uppvisade genast sitt fynd, men som hon hade brådtom och ej kunde lemna lasset, tillråddes hon af en bekant, bonden Bengt Olsson, att ej göra sig vidare hufvudbry öfver densamma, utan behålla den till dess hon finge tid att aflemna den till vederbörande, eller någon egare till densamma anmälde sig, då hon likväl borde ha den försigtigheten att innan den aflemnades begära en beskrifning deröfver. Detta råd följde hon äfven då polisen scnare gjorde efterfrågan om densamma; men den aflemnades naturligtvis så snart flickan fick veta, med hvem hon hade att göra. Portmonnän tillhörde möbelhandlaren Petterssons fru och innehöll vid mistandet samma dag 40 rdr. Anna Johanna och hennes far voro i går till polisen uppkallade för att redogöra för sitt fynd, ehuru ej den ringaste anledning till misstanke förekom mot Anna Johanna. Fru Petterssons piga förklarade, att hennes matmor aldrig varit vid Anna Johannas lass, hvilket denna återigen ej lemnat, äfvensom Bengt Olsson bestyrkte hennes berättelse om åtkomsten at fyndet. Portmonnän återställdes derföre till sin egarinna och Bengt Persson och hans dotter fingo gå. Säkerligen hafva de för sitt obehag att tacka någon medlem af det marknadsresande tjufband, hvilket nu, efter all sannolikhet, gästar vår stad.